testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 257 sin dödsbädd gården Boda till henne. Ett problem i sammanhanget var att gården redan hade sålts av Måns Uddesson Örnflycht, som var förmyndare till Gunillas kusin Sophia Ulffana. Måns ansåg att Boda hade tillfallit Sofia på grund av Gunillas uppenbara brott emot adelsprivilegierna genom sitt lönskaläge och sin mesallians, och att han därigenom hade varit i sin fulla rätt att sälja gården för Sofias räkning. Elias accepterade inte försäljningen då han ansåg att gården var hans hustrus egendom som hon erhållit genom ett lagligt testamente, och han stämde därför Måns hos Svea hovrätt.848 Olof Bärling, somvar referent i målet, konstaterade att Christina genom sitt testamente visat sin ”moderlighe affection” gentemot dottern. Hon hade uppenbarligen förlåtit dotterns felsteg, och ville genom testamentet lindra verkningarna av dotterns straff för sitt giftermål med Elias. Men testamentsdispositionen var likväl gjord i syfte att kringgå både lagen och adelns privilegier. Om hovrätten godkände testamentet skulle det leda till att flera skulle göra på samma sätt, och det ville domstolen inte medverka till. Hovrätten ansåg vidare att gården var att betrakta som arvegods (eller rättare sagt en kombination av avlinge och arvegods), och därför hade Christina inte fria händer beträffande testamentsdispositionen. Hade gården däremot varit renodlad avlingeegendom, hade hon kunnat göra vad hon ville med den i enlighet medLLJB9. Hovrätten konstaterade därför i sin dom att testamentsdispositionen hade skett in fraudem legis (ung. i syfte att kringgå lagen) och emot privilegierna. Gården Boda skulle därför tillfalla Gunillas närmaste släkt, vilket i det här fallet var Sofia. En hovrättsledamot, Uddo Ödla, avvek från de övriga ledamöterna i sitt ställningstagande. Ödla försökte utifrån en billighetsargumentation argumentera för att Gunilla, sina lagöverträdelser till trots, skulle räknas som sin mors närmaste arvinge både enligt testamentet och enligt den skrivna lagen. Ödla betonade det faktum att modern redan under sin livstid hade förlåtit sin dotter och samtyckt till äktenskapet. Men eftersom moderns samtycke hade kommit efter giftermålet och inte före, så ansåg hovrättens övriga ledamöter att giftermålet inte kunde betraktas som något annat än en mesallians.849 847 Elgenstierna, Gustaf 1934 s. 489. 848 Parter i målet var Elias Kruslock och Måns Uddesson Örnflycht som alltså företrädde Gunillas kusin Sophia Ulffana (mål 22 Kruslock mot Örnflycht, LC1653 103:1 nr 16 (SHA, RA)). Hovrättsdomen avkunnades den 15 april 1654 (SHA, RA). 849 CRden 7 april 1654 (SHA, RA).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=