att landslagens bestämmelser knappast skulle tolkas så att en far eller mor hade makt att gå emot den naturliga kärleken, och utan orsak ge bort all sin förvärvade egendom till enextraneo (ung. främling, utomstående) eller ge det ena barnet allt sitt avlinge och inget till det andra barnet, med mindre att barnet förbrukat sin arvsrätt (se avsnitt 5.3.2).833 Den engelske historikern John Addy har undersökt 430 engelska testamenten och studerat attityderna hos dem som vägrade att acceptera testamentsdispositionerna. Hans studie visade att det kristna kärleksbudskapet knappast hade gjort sig gällande hos dem som överklagade testamentena, snarare tvärtom. Addy konstaterade istället att de sju dödssynderna var ”in an excellent state of health” när det gällde testamentstvisterna.834 Girighet och avund var särskilt framträdande drag. Där det fanns ett testamente, där fanns det också pengar, och där det fanns pengar, fanns det även släktingar som var måna om att försvara sin rätt till arvet, ett fenomen som på intet sätt var unikt för Storbritannien.835 I det tidigmoderna England ansågs det annars vara i enlighet med Guds vilja att upprätta ett testamente. Detta skulle minska tvister beträffande arvet inom familjen och mellan den avlidnes vänner. Det var kort sagt en kristen människas plikt att upprätta ett testamente. Den som inte fördelade sin egendom före sin död misslyckades i sitt ansvar gentemot Gud och i omsorgen om sina barns välgång. Som stöd för detta hänvisades ofta till Paulus texter, vilket till exempel kan ses i skrifter av den engelske prästen och teologenWilliam Perkins, Englands motsvarighet till den reformerte Jean Calvin.836 Om man helt ville frånta en bröstarvinge arvet inklusive laglotten, så krävdes det särskilda skäl: ”all exhaeredation[arvlöshet] innesluter någon infamiam[vanära, skändigt beteende].”837 Det kunde röra sig om fall där arvingen hade slagit sina föräldrar eller grovt förtalat dem. Om arvingen avsagt sig den enda rätta tron – det vill säga den evangelisk-lutherska – var detta också ett tillräckligt skäl,838 liksom de fall där arvingen dödat arvlåtaren. Om arvlösheten hade lagligt stöd, så omfattade den både arvegods 833 Mål 69 Norfelt mot Örn, LC 1667 vol. 118:6 referentens votum den 29 november 1667 (SHA, RA). 834 Addy, John 1992 s. 147. 835 Addy, John 1992 s. 147 och 149. 836 Marsh, Christopher 1990 s. 220 och 225. 837 RA:s ämnessamling, Juridica V, Allehanda juridica, vol. 19 1685 hovrätternas betänkande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 15. 838 Dopet var en nödvändig förutsättning för att få ärva enligt LLÄB9, ett krav som kyrjustitia et prudentia, kapitel 5 254
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=