testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 253 tes, inte att de orsakade osämja och problem. Man befarade att föräldrarnas kärlek till barnen skulle minska om de miste sin fria äganderätt över sin egendom. Samtidigt fanns risken att barnen förlorade respekten för sina föräldrar om de på förhand visste att de skulle få ärva allting utan några begränsningar. Det var inte heller lämpligt att barnen var helt utlämnade till föräldrarnas godhet och godtycke när det gällde arvet. Med andra ord var det säkrast att ha ett visst handlingsutrymme när det gällde fördelningen av kvarlåtenskapen, men att ändå försäkra sig om att barnen fick någonting i arv. En viss laglott skulle alltså förekomma, men om den utgjordes av arvejord eller avlinge var likgiltigt för hovrätten.830 Ett vanligt förekommande argument för eller emot ett testamentes giltighet var kärleken till och omtanken om familjen. Det kunde gälla både kärleken mellan barn och föräldrar, mellan man och hustru och mellan syskon. Man bör ha i åtanke att synen på kärleken mellan barn och föräldrar inte var riktigt densamma på 1600-talet som för oss idag. Den kärlek barnen skulle visa sina föräldrar, särskilt fadern, skulle uttryckas i tyst och undergiven lydnad. Detta speglas också i den under 1600-talet vanliga liknelsen av det hierarkiska ståndsamhället: förhållandet mellan de högre och lägre i samhället skulle vara som en familj, där de lägre samhällsgrupperna – ”barnen” – skulle lyda och inte ifrågasätta makthavarna – den stränge men kärleksfulle ”fadern”.831 När man nedtecknade sitt testamente och fördelade sin egendom, så skulle man i första hand tänka på sina nära och kära. Ofta gjordes referenser till Bibeln om kärleken till nästan i allmänhet, och kärlek till familjen i synnerhet. Detta kan till exempel ses i den inlaga som de tre systrarna Helena, Gunilla och Karin Bielke lämnade in till Svea hovrätt hösten 1646. Ett av flera argument som de angav emot giltligheten av storasyster Britas testamente var just Britas borttestamenterande av egendom utanför den närmaste familjen. Systrarna ansåg att detta var gjort ”uthan skäl” och var ”emoot den Naturlige Kiärleken som bör wara emellan Syskon”.832 Ett liknande resonemang återfanns i målet mellan Israel Norfelt och hans svåger Samuel Örn, som Svea hovrätt tog upp i december 1667. Referenten Olof Thegner, som senare blev vice president i Svea hovrätt, hävdade 830 RA:s ämnessamling, Juridica V, Allehanda juridica, vol. 19 1685 hovrätternas betänkande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 7 och 10. 831 Thompson, Edward Palmer 1983 s. 143. 832 Mål 13 Bielke mot Oxenstierna, revisionsakt den 19 augusti 1648 s. 8 (JRA, RA).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=