inledning 25 populär inom konsten (se nedan). Även om döden ständigt var närvarande och återfanns som en kontinuitet genom historien, så blev medvetenheten om döden om möjligt ännu mer påtaglig vid de tre ovannämnda tidpunkterna. En skillnad mellan de medeltida dödsdanserna och 1600-talets dödsbilder var att man kunde se en allt mindre kollektivistisk syn på döden ju längre tiden gick. Både Döden och människorna började nu i allt högre utsträckning framställas som enskilda individer, ett synsätt som även kunde ses inom det rättsliga tänkandet med det alltmer utbredda privilegiesystemet. Testamentet började också under samma tid att användas som en privaträttslig disposition snarare än som en allmän gåva till kyrkan.21 Två centrala inslag i testamentsrätten var och är av naturliga skäl tiden ochdöden. Båda begreppen var under 1600-talet starkt präglade av tidens religiösa synsätt, och religionen formade i stor utsträckning både utformningen av själva testamentsurkunden och rättsbildningen kring testamentet, vilket avhandlingen kommer att visa. Reformationen hade till viss del förändrat uttryckssätten för den religiösa övertygelsen, men man uppehöll sig på 1600-talet liksom före reformationen i mångt och mycket kring tankar om döden och förgängligheten.22 Beträffande tidsaspekten kunde i Bibeln utläsas att ”[a]ll ting hafwa sin tid, och alt thet man företager under himmelen hafwer sina stund. Födas hafwer sin tid, dö hafwer sin tid” (Pred. 3:1-2). Testator levde i en tid, men gjorde genom sina förordnanden villkor som kom att prägla en annan tid, en framtid som inföll efter testators död. Han eller hon blickade både framåt och bakåt på samma gång. Hur långt fram denna påverkan eller framtid sträckte sig varierade, och det var också en fråga om hur mycket makt och vilka befogenheter testator hade att förfoga över vad gällde testamentet. Ibland ville testator påverka tiden intill dess slut. I fideikommissinstitutet kunde till exempel förordnandet avse all framtid, för ”evärdliga tider”. Den italienske konstnären Tizians målning från 1560-talet med titeln Mannens tre åldrar var ett exempel på tanken att flera olika skeden samverkade samtidigt. Centralt för målningen, som egentligen var en allegori över visheten, var tidsbegreppet, som symboliserades av en man med tre huvuden. Ett huvud var en yngling som tittade framåt, mot framtiden. 21 Bringéus, Nils-Arvid 1978 s. 50; Fehrman, Carl 1952 s. 71. Angående dödligheten i det tidigmoderna Europa, se Kamen, Henry 2000 s. 25ff. 22 Jfr med förhållandena i England under samma tid (Marsh, Christopher 1990 s. 217).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=