Samma år som testamentsstadgan trädde i kraft påbörjade den stora lagkommissionen sitt arbete med att revidera de medeltida lagarna. Redan 1688 behandlade kommissionen arvs- och testamentsrätten. Trots att testamentsstadgan bara var några år gammal ansågs den av vissa kommissionsledamöter vara så konservativ att den behövde revideras. Men i de utkast till ny ärvdabalk som kommissionen presenterade i början av 1690talet var bestämmelserna angående testamente till stor del desamma som i 1686 års testamentsstadga, om än något förenklade och tydligare. Testamentsstadgans bestämmelser infördes till största delen oförändrade i 1734 års lag, och man kan därför något förenklat säga att testamentsstadgan fortsatte att gälla även efter att 1734. Den juridiska litteraturen spelade en särskilt viktig roll under 1600talet på grund av de bristfälliga lagarna. Men även om domstolarna konsulterade doktrinen i tveksamma fall, kände domarna sig inte fullständigt bundna av den. Under perioden förekom samarbete mellan akademiker och praktiker, mellan universiteten och domstolarna, mellan utländska och svenska lagar. Många av de jurister som var verksamma vid universiteten, tjänstgjorde också under perioder som domare. Som exempel kan nämnas jurister som Stiernhöök, Lundius och Loccenius. justitia et prudentia, kapitel 4 248
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=