justitia et prudentia, kapitel 4 244 Inom den juridiska litteraturen gick alltså åsikterna isär om rätten till och bruket av testamente. Stiernhöök hade ett till största delen nationellt synsätt medan Loccenius och Rålamb hämtade inspiration i utländska rättskällor och hos kontinentaleuropeiska rättsvetenskapsmän. Som exempel kan nämnas frågan ommakars inbördes testamente. Under 1600-talet fick äkta makar rätt att gemensamt förordna om successionen till den del av deras egendom som inte var underkastad strängare arvsrättslig reglering. Sådana förordnanden behandlades som avtal. Problem kunde uppkomma då den ena av makarna önskade att ändra eller återkalla förordnandet. Kunde detta göras utan den andre makens vetskap eller medverkan? Enligt den dåtida avtalsrättsliga synen skulle detta inte vara möjligt. Rålamb till exempel godtog inte avtalsrättsliga justeringar av inbördes testamenten medan Loccenius ansåg att metoden var i sin ordning, i alla fall mellan barnlösa makar. Två linjer kan urskiljas inom den rättsliga litteraturen: dels en nationell, svensk inriktning, som ville utveckla rättskällorna med den gamla rätten som grund, dels en tysk-romersk, som systematiserade den svenska rätten efter tysk-romerskt mönster och som i första hand tog till tysk-romerska stadganden för att fylla luckor i lagstiftningen. Den förstnämnda företräddes av bland annat Stiernhöök medan Loccenius och Rålamb kan räknas till den andra kategorin. En del ville framhålla de svenska rättsliga särdragen. Det fanns, enligt Karl Gustaf Westman, en risk för att den nationella rätten skulle försvinna under 1600-talet, bland annat på grund av avsaknaden av en svensk, teoretisk, juridisk utbildning: ”[v]år rätt hotades av samma öde, som övergått den tyska rätten, d.v.s. att duka under för den romerska.”806 Så blev nu emellertid inte fallet då den svenska rätten redan innan det tysk-romerska inflytandet börjat, blivit ordentligt kodifierad i lands- och stadslagen. Detta gjorde den enligt Westmans mening motståndskraftig mot den utländska påverkan.807 Claes Rålamb tillhörde den kategori som kände sig bunden till den romerska rättens auktoritet. Han ansåg att detta rättssystem var det mest 806 Westman, Karl Gustaf 1937 s. 45. 807 Westman, Karl Gustaf 1937 s. 45. 4.3.3 Sammanfattning beträffande den rättsvetenskapliga litteraturen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=