justitia et prudentia, kapitel 4 242 studenter som vistats vid utländska universitet. Dessa studenter blev sedan verksamma inom domstolsväsendet och förvaltningen, och kom där att använda de idéer de kommit i kontakt med vid sina studier. Lagerbrings slutsats var att den romerska rätten inte kunde användas i Sverige på grund av att förhållandena i det antika Rom och 1600-talets Sverige var så olikartade. Dessutom fanns det stora klimatskillnader vilket i sin tur ledde till olika egenskaper hos invånarna och i sin tur olika samhällsförhållanden.795 Vad gällde förhållandet mellan svensk och romersk rätt, var det först under 1900-talet som det mer nationella synsättet på den svenska rätten, med ibland en nästan fientlig inställning till den romerska rätten, övergavs. Johan Stiernhöök hade redan i slutet av 1600-talet intagit en, till övervägande delen, nationalistisk hållning liksom David Nehrman, bland annat i arbetet De abusu juris Romani in jurisprudentia patria (1730). Även under 1800-talet dominerade uppfattningen att den romerska rätten var ett främmande inslag i Sverige, och den framställdes till och med som en ”farlig kraft”.796 Detta vittnar om påverkan från den historiska skolan och från de nationalromantiska strömningarna. Men under 1800-talet började med tiden allt fler att framhålla den romerska rättens betydelse för den svenska rättsutvecklingen. Bland andra kan nämnas Alfred Ossian Winroth och Fredrik Schrevelius. Under första hälften av 1900-talet publicerades en rad rättsvetenskapliga arbeten om den romerska rättens påverkan på olika rättsliga institut i Sverige, som exempel kan nämnas panträtt, testamentsrätt, vindikationsrätt. Enligt Nehrman var alltså receptionen av den romerska rätten i Sverige en följd av att svenska studenter som studerat vid utländska universitet tog med sin de nya idéströmningarna hem efter avslutade studier. Man kan tala både om auktoritetsreception och – det som han själv framhäver – behovsreception.797 Det bör emellertid betonas att receptionen och tillämpningen av den romerska rätten var både relativt fri och selektiv. Det var alltså aldrig fråga om ett upptagande av hela det romerska rättssystemet. 795 Ylikangas, Heikki 1984 s. 147f. 796 Fenger, Ole 1977 s. 45. 797 Se t.ex. Jägerskiöld, Stig 1963d s. 209. 798 Björne, Lars 1995 s. 42. 799 Olivecrona, Knut 1898 s. 26.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=