justitia et prudentia, kapitel 4 240 turen och den mänskliga gemenskapen”.788 Hans mål var att arbeta fram en systematiserad och sekulariserad naturrätt som endast byggde på det mänskliga förnuftet, och som var helt fri från påverkan av kyrkans läror och religiösa stridigheter. Till följd av detta hamnade Pufendorf på kant med de mer ortodoxa lutherska teologerna, och han var inblandad i hetsiga diskussioner med företrädare för flera tyska universitet. Diskussionerna rörde emellertid snarare naturrättens förhållande till teologin än teologiska frågor.789 Pufendorf behandlade testamenten även i De officio, och uttryckte att om testamente saknades vid ett dödsfall, så skulle den avlidnes egendom enligt lag övergå till hans arvingar. Egendomen skulle alltså i överensstämmelse med Pufendorfs syn på äganderätten inte betraktas som herrelös. De närmaste arvingarna var den avlidnes barn, i första hand de som var födda inom äktenskapet, ”[t]y dessa gynnas framför naturliga barn av förnuftsskäl, av anständighetskravet i samhället och av lagstiftningen hos mer civiliserade folk”.790 Omman hade vissa önskemål om vem eller vilka som skulle ärva ens egendom, så var det bästa dock att upprätta ett testamente under sin livstid. Ett sådant testamente kunde göras öppet eller i det tysta, muntligt eller skriftligt. Denna typ av testamenten var enligt Pufendorf mycket populära, men det var ett grundläggande krav att de var upprättade enligt lagens föreskrifter och att de gynnade samhällsnyttan: Inom 1600-talets juridiska litteratur gick alltså åsikterna isär om rätten till och bruket av testamente. Framställningarna om testamentes funktion och användning, innefattade ofta diskussioner kring den privata äganderätten och dess aspekter. Stiernhöök hade ett till största delen nationellt synsätt, medan Loccenius och Rålamb hämtade inspiration i utländska rättskällor och hos kontinentaleuropeiska rättsvetenskapsmän. Som exempel kan nämnas frågan om makars inbördes testamente, en företeelse 788 Pufendorf, Samuel 1673 s. 18. 789 Lindberg, Bo 1976 s. 37ff. 790 Pufendorf, Samuel 1673 s. 118. 791 Pufendorf, Samuel 1673 s. 119. ”Denna form för testamente är visserligen med rätta mycket uppskattad, men den bör likväl tillämpas under hänsynstagande till såväl arvingar som samhällsnyttan. I många stater finns också lagliga föreskrifter för hur man bör upprätta sitt testamente. Om dessa föreskrifter inte följts, kan man inte heller anföra klagomål över att testamentet inte respekterats.”791
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=