justitia et prudentia, kapitel 1 24 i Nidaros.17 Efter reformationen på 1500-talet försvann bruket med läsning av själamässor och därmed försvann också det ursprungliga teologiska incitamentet till kyrkliga gåvor. Men bestämmelser om gåvor till fromma ändamål fanns kvar i de nordiska landskapslagarna (se avsnitt 4.2.2).18 En första kyrklig kampanj för testamenten kunde alltså ses under 1100-talet då den katolska kyrkan på allvar hade etablerat sig i Sverige. En andra kampanj kom under 1300- och 1400-talen och sammanföll med tidens oroligheter: flera stora pestepidemier, en utbredd hungersnöd och, för kontinentaleuropeiskt vidkommande, hundraårskriget. I Sverige sammanföll utfärdandet av Magnus Erikssons lands- och stadslag vid mitten av 1300-talet med utbrottet av digerdöden. Detta kan vara en av förklaringarna till varför det var svårt för kungamakten att hävda sin makt mot kyrkan beträffande testamentsrättens utformning (se nedan kap. 4). En tredje våg av intensifierad testamentsanvändning kan slutligen ses under 1600-talet. Inom både konsten, litteraturen och musiken var döden ett vanligt förekommande motiv under medeltiden. En av de mer populära framställningarna under framförallt senmedeltiden, en period som ibland benämns som ”medeltidens höst”, var dödsdansen.19 Detta var ett allegoriskt memento mori-motiv om det universella i döden.20 Tanken var att påminna om jordelivets förgänglighet och att alla, oavsett samhällsställning, var lika inför döden. Samtidigt manade bilderna till religiös bot och bättring, och i detta ingick också uppmaningar till gåvor till kyrkan. Dödsdansen utformades ofta som en långdans där den personifierade Döden, oftast i form av ett skelett, ledde människor mot graven. Vanligtvis var varannan dansare en levande människa och varannan ett skelett, och de som följde Döden i dansen var hög som låg, rik som fattig, gammal som ung. Under 1600-talet ökade memento mori-motiven på nytt i omfattning samtidigt som mortaliteten ökade till följd av krig, epidemier och perioder av svält. Under samma period blev den så kallade vanitas-symboliken 17 Bergman, Carl Gunnar 1909a; Vogt, Helle 2005 s. 229f och 233f. 18 Dübeck, Inger 2002 s. 229. 19 Fehrman, Carl 1952 s. 69. Uttrycket ”medeltidens höst” myntades av den nederländske historikern Johan Huizinga i hans bok med samma namn 1919, och syftade på den oroliga tid fylld med apokalyptiska sinnesstämningar som följde i Europa efter de stora pestepidemierna (Huizinga, Johan 2007). 20 Uttrycket memento mori (tänk på att du skall dö) fungerade även som en varning för övermod.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=