testamentet i den svenska lagstiftningen 237 omfattande analyser av sambandet mellan den svenska och den romerska rätten beträffande testamentsrätten utan stannade vid konstaterandet att det fanns vissa likheter mellan de båda rättssystemen (detta till skillnad från till exempel Loccenius som var mån om att göra jämförelser med särskilt romersk rätt i sina skrifter). Inte heller gjordes några hänvisningar till företrädare för den tysk-romerska rätten.773 En annan av 1600-talets mest betydande rättsvetenskapsmän var Clas Rålamb (1622-1698). Rålamb hade i unga år studerat både i Sverige och utomlands. Väl tillbaka i Sverige fortsatte han sin karriär som bland annat krigs- och hovråd, landshövding i Uppland, riksråd, president i Göta hovrätt samt lagman i Norrfinns lagsaga. I mångt och mycket genomsyrades hans åsikter av en adelsvänlig inställning. Hans främsta verk var Observationes juris practicæ, thet är åthskillige påminnelser uthi rättegångssaker (nedan kalladObservationes). Arbetet var färdigt redan 1652, men gavs ut först 1674 genom Antikvitetskollegiets försorg.774 Tanken var att Obeservationes skulle fungera som en handbok på svenska för praktiskt verksamma jurister. Boken innehöll den första systematiseringen av svensk civilrätt på svenska.775 Två av Rålambs rättsvetenskapliga grundstenar var, precis som hos många andra av 1600-talets rättsvetenskapsmän, teologi och utländsk rätt. En av hans målsättningar var just att ”belysa den inhemska rätten med främmande [lagar]”.776 Rålamb var noga med att ange sina källor i Observationes, vilket gör det relativt enkelt att spåra dessa. I den förteckning över källorna som uppställdes i början av boken återfanns flera av samtidens stora juridiska författare. Den ende ”svensken” som nämns är Johannes Loccenius, men listan över utländska författare är desto längre: Hugo Grotius, Jean Bodin, John Hobbes, Andreas Gaill med flera. Att det inte förekommer några andra svenska rättsvetenskapsmän än Loccenius torde bero på det faktum att det helt enkelt inte fanns några svenska rättsvetenskapsmän som han behövde förhålla sig till. Rålamb färdigställde nämligen Observationes redan 1652, i alla fall är förordet daterat det året, men boken utkom som sagt inte förrän drygt tjugo år senare. Bland de övriga källorna förekommer även äldre litteratur, bland andra flera klassiska verk (av Tacitus, Cicero, Vergilius, Platon, Plinius och Aristoteles) och nordiska 773 Stiernhöök, Johan 1672 s. 131ff. 774 Posse, Johan August 1850 s. 250. 775 Björne, Lars 1995 s. 36. 776 Jägerskiöld, Stig 1963d s. 43.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=