testamentet i den svenska lagstiftningen 235 Flertalet av referenserna som trots allt fanns med i De jure, utgjordes av hänvisningar till de medeltida svenska lagarna, i alla fall de lagar som fanns i tryck under senare hälften av 1600-talet. Stiernhöök gjorde dessutom flera hänvisningar till norsk, dansk och tysk rätt, som i hans ögon var nära besläktade med den svenska rätten.764 Almquist lyfte i sina studier fram det faktum att Stiernhöök gärna hänvisade till krönikor av olika slag, romerska historieförfattare och klassiska verk, skrivna av så vitt skilda författare som Snorre, Tacitus, Olaus Petri, Olaus Magnus, Aristoteles etc. Däremot fanns inte många noteringar av auktoriteterna inom den samtida juridiska litteraturen. Hugo Grotius berördes knappt och de tyska 1500-tals-juristerna Andreas Gaill och Joachim Mynsinger von Frundeck nämndes endast mycket kort.765 De två sistnämnda var verksamma vid den tyska Rikskammarrätten, och räknades som grundarna av den så kallade observationslitteraturen (se ovan).766 Detta kan verka märkligt med tanke på hur rättskällesituationen såg ut under 1600-talet. Avsaknaden av den utländska juridiska litteraturen kan vara ett försök från Stiernhööks sida att vara politisk korrekt, i det att han följde riksdagens beslut från 1668. Detta beslut stadgade att utländsk rätt inte utan vidare fick åberopas som rättskälla, även om den svenska rätten saknade bestämmelse på någon punkt. Detta kunde i sådant fall strida mot kungabalkens bestämmelser.767 Möjligen kan Stiernhööks syn på rätten också förklaras med den samtida rättskulturen, och då i första hand den naturrättsliga rättsuppfattningen som betraktade rätten som indelad i olika sfärer eller nivåer.768 Den avgörande frågan var inte omman erkände sig som anhängare eller inte till utländsk rätt och framför allt till den romerska rätten. Romarrätten var helt enkelt den naturliga tolkningsmetoden beträffande den inhemska rätten, så även för Stiernhöök. Det blir därför lätt en anakronism när man tolkar Stiernhöök med sentida ögon: han hade en helt annan syn på rätten och rättskälleläran än vad vi har idag. Frågan är i vilken utsträckning som vår bild av Stiernhöök är präglad av den historiska skolan och dess nationella rättssyn. De framställningar som 763 Se t.ex. Stiernhööks förslag till ärvdabalk från 1660-talet (Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666-1686s. 25ff). 764 Almquist, Jan Eric 1957 s. 202f. 765 Almquist, Jan Eric 1957 s. 204. 766 Modéer, Kjell Å. 2010 s. 84. 767 Nygren, Rolf 1996 s. 85. 768 Blomstedt, Yrjö 1984 s. 267.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=