justitia et prudentia, kapitel 4 234 den svenska rättens krav.756 Även Westman instämde i detta.757 Jägerskiöld var däremot av en annan mening, och ville i större utsträckning än Almquist och Westman framhäva Loccenius romerskrättsliga beroende.758 En av 1600-talets främsta svenska jurister var Johan Olofsson Stiernhöök (1596-1675). Han ”står som ikonen för svensk rättskultur under 1600-talet” och hans ”kunskapssyn utgjorde en intressant förening av europeiska och nationella inslag”.759 Stiernhöök var verksam både som rättsvetenskapsman och som domare. Han deltog i arbetet med ett stort antal lagkommissioner, bland annat medverkade han i samtliga kommissioner mellan åren 1642 och 1669. Under 1660-talet fick han i offentligt uppdrag att utreda den dåtida svenska rättens regleringar beträffande arvs- och giftermålsrätten. Stiernhöök var dessutom verksam som revisionssekreterare mellan åren 1647 och 1675. Till hans viktigaste verk räknas De jure Sveonum et Gothorum vetusto(1672) (nedan benämndDe jure). Tanken var att De jure skulle fungera som en handbok där Stiernhöök hade sammanställt och analyserat samtliga medeltida svenska rättskällor. Detta skulle öka förståelsen för den gällande rätten.760 Inom den rättshistoriska forskningen har det förekommit diskussioner kring frågan om Stiernhööks syn på den nationella rätten: i vilken utsträckning var hans inställning egentligen påverkad av utländsk rätt? Westman och Hafström framhävde båda hans nationella ståndpunkter, medan Jägerskiöld ville lyfta fram de romerskrättsliga influenserna.761 Det är dessvärre svårt att spåra Stiernhööks litterära inspirationskällor till De jure då verket saknar fullständiga källhänvisningar, och det finns inte heller bevarat några närmare uppgifter om beståndet i hans bibliotek. Almquist konstaterade dessutom – med viss förvåning – att Stiernhöök i sina verk inte i någon större utsträckning hänvisade till prejudikat som stöd för sina argument, trots att han om någon efter sin tid som revisionssekreterare, borde ha haft stor inblick i rättskipningen i de högsta instanserna.762 Stiernhööks lagförslag däremot var fulla med hänvisningar till praxis och prejudikat.763 756 Almquist, Jan Eric 1946b s. 119. 757 Westman, Karl Gustaf 1937 s. 46f. 758 Jägerskiöld, Stig 1963d s. 38f. 759 Modéer, Kjell Å. 2000a s. 99. 760 Inger, Göran 1996 s. 9ff. 761 Jägerskiöld, Stig 1963c s. 33. 762 Almquist, Jan Eric 1946b s. 130.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=