justitia et prudentia, kapitel 4 232 inte domstolarna som byggde upp boksamlingar, detta till skillnad från andra europeiska länder. Presidenten i Svea hovrätt, Johan Gyllenstierna, föreslog till och med att de bötesmedel som inkom, inte skulle gå till löneutbetalningar utan till inköp av böcker.751 Johannes Loccenius (1598-1677) var ursprungligen från Holstein. Han hade studerat i Rostock och Leiden innan han 1625 kallades till Sverige av dåvarande kungen Gustav II Adolf. Till en början fick Loccenius ett förordnande som professor i historia vid Uppsala universitet, men tilldelades några år senare (1634) istället en tjänst som professor i romersk rätt. Som juridikprofessor gjorde han en betydande insats. Hans främsta verk var Synopsis juris ad leges Sueticas accomodata (1648), en vetenskaplig lärobok i svensk privaträtt där Loccenius försökte systematisera den svenska rätten i överensstämmelse med den romerska. Loccenius rättsvetenskapliga grundsyn var i mångt och mycket tysk-romerskrättsligt inspirerad, och han har också kallats för ”Nordens förste institutionalist”.752 Jägerskiöld ville även påvisa ett naturrättsligt beroende – Grotius åberopades till exempel flitigt av Loccenius – särskilt i de statsrättsliga skrifterna.753 När det gällde tolkningen av den svenska rätten ansåg Loccenius att en lämplig utgångspunkt var att finna vägledning i andra rättssystem. Enligt Almquist menade Loccenius att den främsta rättskällan var den mosaiska rätten, och därefter kunde den svenske domaren hitta vägledning i den grekiska, romerska och tyska rätten samt ”eventuellt andra civiliserade folks lagar”.754 Ett problem med detta tillvägagångssätt, som även Loccenius uppmärksammade, var att det i Sverige i slutet av 1600-talet var förbjudet att döma någon enligt några andra rättskällor än de svenska lagarna.755 Almquist betonade också att Loccenius vanligtvis ”icke stirrat sig blind på den justinianska rättens stadganden” utan i första hand försökte tillgodose 751 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 170. 752 Björne, Lars 1995 s. 26. 753 Jägerskiöld, Stig 1963d s. 39. 754 Almquist, Jan Eric 1946b s. 117. 755 Jfr p. 25 i 1615 års rättegångsprocess: ”Och skal både Kärandens, så wäl som Swarandens inlagde Skriffter, så wara stälte at til Saaksens större anseende och Uthsmyckiande icke widlöfteligen införes fremmande Nationers Lagh[min kurs.]. ”Det var emellertid i sin ordning att citera eller åberopa och hänvisa till både Guds och Sveriges lag samt ”Riksens Recesser, Affhandlingar och Beslut, loflige Bruuk och sedwaner” för att kasta ljus över en juridisk frågeställning (Schmedeman s. 159). 4.3.1 Testamentet i den svenska rättsvetenskapliga litteraturen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=