testamentet i den svenska lagstiftningen 227 Dessa tankegångar speglas emellertid inte i någon större utsträckning i lagkommissionens protokoll, även om de hade anhängare. Bland annat förespråkade Lindschöld, som ovan nämnts, vid ett flertal tillfällen att lika arvsrätt borde införas i svensk rätt. Istället dominerade de gamla, nedärvda tankegångarna även i den nya lagen. Tonvikten låg fortfarande på familjens intressen, och framförallt på sönernas rättigheter.731 Även de utomäktenskapliga barnens arvsrätt debatterades inom lagkommissionen. Kommissionens ledamöter var överens om att dessa barn inte skulle lämnas helt utan hjälp och stöd från fadern. Frågan var bara hur hjälpen och stödet skulle utformas: genom arvsrätt eller endast genom underhållsplikt. Den sistnämnda lösningen var den som till sist kom till uttryck i den nya lagen.732 Barn födda utom äktenskapet fick inte heller samma arvsrätt som inomäktenskapliga barn. Lagkommissionen förde även här, med några undantag, en tämligen hård linje beträffande utformningen av de nya reglerna.733 Sammanfattningsvis kan konstateras att 1734 års lag stadgade att beträffande testamenten på landsbygden fick ärvd jord inte testamenteras bort (totalförbud), men att köpt jord och lösöre omfattades av total testationsfrihet. I städerna var testamentsrätten mer komplicerad, och grundtanken var att en viss andel av en persons egendom kunde testamenteras bort. Med andra ord stod två olika system mot varandra, ett arvejordssystem (arvingarna ensamrätt till all ärvd egendom) mot ett laglottssystem (arvingarnas ensamrätt till en viss del av boet).734 731 För en utförligare redogörelse för diskussionerna kring den lika arvsrätten i lagkommissionens arbete, se Trolle Önnerfors, Elsa 2011 s. 207-227. 732 1734 års lag s. XVf. 733 Undantagsbestämmelserna återfinns i ÄB 8 1734 års lag. Barn som avlats i lönskaläge kunde ärva på samma villkor som äkta barn om fadern gifte sig med modern eller lovade henne äktenskap. Detsamma gällde barn som avlats under äktenskapslöfte, vid tvegifte eller fötts efter våldtäkt (1734 års lag s. XVI). 734 Uppdelningen mellan landsbygd och stad försvann genom en testamentsreform 1857 då arvejordsystemet slutligen togs bort. Efter 1857 kunde en person som inte hade några bröstarvingar således testamentera bort all sin egendom. Om bröstarvingar fanns omfattades emellertid enbart hälften av egendomen av testationsfriheten. Andra halvan skulle tillfalla bröstarvingarna genom en laglott (Inger, Göran 2011 s. 255).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=