testamentet i den svenska lagstiftningen 225 Svea hovrätt hade vissa invändningar mot kommissionens förslag till ärvdabalk. Hovrätten konstaterade bland annat att de tre första paragraferna i tjugonde kapitlet – vilka behandlade testamente beträffande arvejord – var helt nya, och hade ingen motsvarighet i vare sig tidigare lag- stiftning eller praxis. Hovrätten ville istället hålla fast vid de gamla reglerna, och därmed förbudet att testamentera arvejord. Överlag intog hovrätten en konservativ hållning på ett flera punkter, och ville hellre behålla de gamla bestämmelserna i landslagen och 1686 års testamentsstadga snarare än att införa nya stadganden. Detta gällde framför allt reglerna om hur mycket och vad man fick testamentera.722 Även Göta hovrätt hade vissa invändningar mot lagkommissionens förslag till nya regler beträffande testamenterande av arvejord, och ansåg att arvejorden skulle bevaras inom familjen.723 Svaret från Östergötlands län – där för övrigt Lovisin var landshövding vid den aktuella tidpunkten – uppmärksammade den begränsning i testationsrätten avseende avlingejord och lösören som lagförslaget innebar jämfört med Kristoffers landslag och 1686 års testamentsstadga. Detta ansågs såsom”något efftertänkeligit”.724 Denna testationsfrihet hade funnits under lång tid och få klagomål hade anförts emot den. De fördelar som en begränsning medförde för barnens rätt till arv skulle inte uppväga de nackdelar som den förde med sig beträffande föräldrarnas dispositionsrätt. Den ”naturlige kiärleken” i kombinationmed fruktan att föräldrarna skulle testamentera sitt avlinge till någon annan, bidrog till att barnen skötte sig.725 Och om barnen uppförde sig väl, hedrade sin far och mor samt var välartade, behövde föräldrarnas vilja att efterlämna egendom till barnen inte regleras i lagen, utan detta skulle ske av sig självt: 722 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 7 s. 60. 723 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 7 s. 83ff. 724 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 7 s. 90. 725 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 7 s. 90f. 726 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 7 s. 91. ”[F]öräldrar af naturligh kiärleek långt häldre förtijga och döllja sina barns förgrijpeligheeter än de dem uppenbara, fruchtandes uppå dera missgiärningar sådant straff, som skulle wara dem icke allenast till större sorgh, uthan och till blygsell och wanähra, hwarföre de sådant intet skulle wilja upptäckia till skiähl af arflöösgiörande, och skulle de då för de förbårgade orsaaker, som de af ömbsinningheet intet wille gifwa wid handen, icke hafwa den machten at undraga een så waanartigh sitt aflinge, så hade den onda och goda lijka förmåhn.”726
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=