testamentet i den svenska lagstiftningen 223 Synen på successionen av ärvda lösören var inte lika restriktiv som synen på ärvd jord, precis som inställningen hade varit i hovrätternas praxis under 1600-talet. Kommissionen var överens om att det bara skapade förvirring om det gjordes åtskillnad på ärvda och förvärvade lösören, och det var därför bättre att likställa dessa med varandra. Lösören skulle man ha fri dispositionsrätt över.714 Lagkommissionen påbörjade utarbetningen av texten till ett förslag till ny ärvdabalk i december 1689. År 1690 presenterades ett första utkast, som omnämndes i lagkommissionens protokoll första gången den 14 februari nämnda år, då det lästes upp för kommissionens ledamöter. Diskussionerna kring utformningen av den nya ärvdabalken återupptogs i april samma år.715 Till en början sades ingenting om testamente, men frågan kom upp igen i slutet av maj då bland annat formkraven diskuterades. Lilliemark läste upp vad som stadgades i den nionde punkten i 1686 års testamentsstadga, och Lovisin var av åsikten att den paragrafen var tydlig och klart utformad som den var. Någon ytterligare komplettering av bestämmelsen skulle därför inte behövas: den som var myndig och vid sina sinnens fulla 712 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 1 s. 142ff. 713 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 1 s. 145. 714 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 1 s. 145. 715 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 1 s. 246ff. sonen ung, giör fadren honom orätt, om han slijk frijheet brukar emoot honom, som eij alt så kan betänkia. Lovisin: Uthi detta är den materien nog uthfört, uti Hoffrätternes betänkiande, så wijda som någonsin kan skie, och wähl öfwerlagdt, när Testaments ordningen giordes. Törne: Mig tyckes och wara fahrligit för föräldrar, der barn kuna fruchta, att föräldrar skulle wända sitt sinne och dem eij gifwa willia etc., och dhe snart wända sig till ondt och sine föräldrar sättia effter lifwet. […] Leijonmark: Her är quæstio eij om gode och rätt sinade föräldrar, utan der onde äro, om icke öfwerheeten kan dem lag föreskrifwa iemwähl uti dhe wärfwa. Lovisin: Der och barn äro eij heller goda, eller der een fader eij wille lemna sine barn sin ägendom, kan ingen lag giöras honom att hindra, af sitt giöra hwad han will, utan bör barn alltijdh söka winna sine föräldrars hierta mehr med goda, än lagens twång.712 Törne: Gode barn älska sina föräldrar eij för dess store ägodelar, utan annan skiäl.”713
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=