testamentet i den svenska lagstiftningen 221 omyndiga. Intressant att notera i diskussionerna är de många hänvisningarna till romersk rätt och praxis.704 Ledamöterna var dock inte lika förtjusta i kanonisk rätt när det gällde frågan vilket rättssystem man skulle rätta sig efter i första hand: kanonisk rätt eller världslig civilrätt? Kommissionen förespråkade det senare. Lindschöld betonade att ”ju mehr wij kunna skillia ifrån de canoniske reglor och papistiske wäsende, ju bättre är det”.705 I början av 1690 fick ordföranden Lindschöld påtalat för sig av Karl XI att det var kungens önskan att balkarna till den nya lagen skulle färdigställas en efter en i akt och mening att påskynda arbetet. Helst skulle balkarna färdigställas i den ordning i vilken de skulle upptas i den nya lagen. Kungen ville vidare att balkförslagen skulle skickas ut till hovrätterna för överseende innan den slutliga versionen av lagtexten fastställdes. Kommissionen fortsatte bearbetningen av ärvdabalken, och arbetade utifrån ett antal diskussionsfrågor som assessorn Lilliemark sammanställt.706 Till en början kretsade ofta kommissionens överläggningar kring skillnaden mellan arvejord och avlingejord, och i vilken omfattning man skulle få upprätta testamente även beträffande arvejord. Flera av kommissionens ledamöter värnade om den legala arvsrätten på bekostnad av den fria dispositionsrätten, vilket bland annat märktes i diskussionerna om testamente beträffande arvejord. Enligt stadslagen var det i sin ordning att till en viss del testamentera bort sådan jord, medan det i landslagens bestämmelser inte gavs några möjligheter till sådana testamentsförordnanden. De som ville behålla den här ordningen hänvisade ofta till det faktum att gods på landet i de allra flesta fall var värda betydligt mer än gods i städerna. Detta var ett problem för kommissionen då målet var att skapa en gemensam lag för landsbygd och stad.707 En annan svårlöst fråga var huruvida man skulle kunna testamentera arvejord från fädernas släkt till personer på mödernets sida, i de fall då testator inte hade några av faderns släktingar i livet längre. Kommissionens ledamöter var splittrade i frågan, liksom hovrätterna hade varit i det betänkande som de avgivit i frågan.708 704 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 1 s. 36ff. 705 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 1 s. 120. 706 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 1 s. 129f; Holmbäck, Åke 1947 s. 371. 707 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 1 s. 329. 708 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 1 s. 270f. Se även s. 218ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=