testamentet i den svenska lagstiftningen 217 olika ståndens (framför allt adelns) privilegier. Men bestämmelsen angående adelns rätt att vid överlåtelse fritt få disponera sina hus i städerna återkom i adelns privilegier 1723.690 Testamentsstadgan var, enligt både dåtida och senare jurister, att betrakta mer som en lagförklaring än som ny lagstiftning. Karl XI:s huvudsakliga syfte var snarare att klargöra rättsläget samt tolka och förklara den svenska rättens regler på området än att åstadkomma en helt ny lag. Denna ståndpunkt återfanns bland annat i Erik Lovisins uttalande i lagkommissionens protokoll från den 14 februari 1690: ”[d]å den ordningen om testamente upsattes, war Hans Kongel. Maij:ttz allernådigaste willia allenast att uthtyda lagen, och eij någon ny lag giöra, utan förklara det för ständigdt, som H:s Maij:tt befan lijkast wara med lagens förståndh.”691 Även Åke Holmbäck var av samma åsikt. Enligt Holmbäck var det inte fråga om någon ny lagstiftning på området, även om stadgan visserligen innehöll vissa rättsliga nyheter, men bestämmelserna byggde till största delen på svaren från det betänkande som skickats ut till hovrätterna i Stockholm, Jönköping och Åbo året dessförinnan.692 Detta borde rimligen ha bidragit till att hovrätternas praxis till stor del präglade reglernas utformning.693 Genom sin ställning som landets högste domare hade kungen redan på medeltiden inflytande över lagstiftningen. Vid den här tiden bestod lagstiftningen i att kungen skapade nya bestämmelser för att kunna avgöra rättsfall där lämpliga rättsregler saknades. Dessa rättsregler skall emellertid inte likställas med lagstiftning i modern mening. Den medeltida lagstiftningen kännetecknades av direkta förhandlingar mellan kungen och den part/de parter som berördes av den nya bestämmelsen, och någon suverän kunglig lagstiftning förekom inte. Införandet av en ny regel var avhängigt av den aktuella gruppens samtycke till regelns införande. Lagstiftningen var alltså att likna vid en förhandlingsfråga, och den nya lagen som ett avtal mellan de berörda parterna. Skillnaden mellan lag och stadga var 690 Holmbäck, Åke 1916 s. 55. 691 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736bd 1 s. 137. 692 Holmbäck, Åke 1916 s. 19f. 693 De testamentsrättsliga förordningarna från 1660-talet – biavskedet från 1668 och 1669 års resolution – upphävdes genom testamentsstadgans införande. Dessa bestämmelser kan sägas ha haft karaktären av verklig lagändring, och grundade sig på den rådande rättspraxisen på området (Bergman, Carl Gunnar 1918 s. 95). 4.2.5.4Var 1686 års testamentsstadga en lagförklaring eller en ny lag?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=