testamentet i den svenska lagstiftningen 215 anledde en debatt bland rådsmedlemmarna om vad som var att anse som gällande svensk rätt i det aktuella fallet, och meningarna gick ofta isär.681 Vid varje punkt fattades en resolution sommånga gånger formulerades av kungen själv. Erik Lovisin fick till slut i uppdrag att författa ett förslag till testamentsstadga. Den 1 juli samma år lästes Lovisins förslag upp i rådet, och efter några mindre ändringar och tillägg antogs stadgan slutligen två dagar senare den 3 juli.682 Den nya testamentsstadgan diskuterades i princip inte alls hos de olika stånden vid riksdagen 1686 (och inte heller vid riksdagarna åren före 1686). Prästerskapet var stillatigande i frågan, och uppehöll sina diskussioner mest kring den nya kyrkolagen.683 Adeln diskuterade visserligen vissa frågor kring jord och jordinnehav, men det rörde sig framförallt om frågor relaterade till reduktionen och panträtt. Inga debatter kring den nya testamentsstadgan fördes alltså bland ständerna, och då var ändå Erik Lovisin närvarande vid adelns diskussioner. Testamenten berördes inte heller i ständernas supplik till Kungl. Maj:t angående revisionen av lagen. Ständerna konstaterade att det var tillfredställande att landet äntligen var inne i en period av ”freed och roligheet”, och att man kunde komma igång med en genomgripande lagreform. Men det nämndes ingenting om den nya testamentsstadgan.684 Den färdiga förordningen innehöll sammanlagt tio paragrafer. Till skillnad från frågepunkterna i det kungliga brevet från januari 1685, hade Lovisin försökt att systematisera det som framkommit i betänkandena och under diskussionerna i rådet. Testamentsstadgan kunde kort delas in i följande avdelningar: § 1-4 behandlade frågor om vad som kan ges i testamentet, § 5 tog upp villkor för testamente, § 6-7 stadgade vilka som har rätt att upprätta testamente, § 8 behandlade regler om klander av hjärtlösa, eller hänsynslösa, testamenten, och § 9-10 tog slutligen upp frågor om vittnen vid testamentets upprättande och ingivande av testamente till rätten. Skillnaden mellan landsbygdens och städernas regler behölls vad gällde testationsfriheten. Förordningen hade vidare en strängare syn än vad stads681 Det odelade kansliet, rådsprotokoll justitieärenden 1686, vol. 85 s. 127v-151v samt 163r181r (RA). 682 Kongl. Maj:ts stadga och förordning angående testamenten den 3 juli 1686 (hädanefter kallad 1686 års testamentsstadga) (Schmedeman s. 990ff). 683 Prästeståndets riksdagsprotokoll vid riksdagen i Stockholm 1686 (Prästeståndets riksdagsprotokoll bd 4 1680-1714 s. 217ff). 684 SRAP1686, 1689s. 241f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=