testamentet i den svenska lagstiftningen 213 inte fideikommissinstitutet kränkte de anspråk som tredje man var berättigad till, och att i detta fall Maria Kristina blivit orättvist förfördelad genom svärfaderns testamente. På kungens linje gick även Nils Gyldenstolpe medan Johan Stenbock och Erik Lovisin var av motsatt åsikt. Stenbock hävdade att villkor i testamente var giltiga, så länge de inte stred mot svensk rätt, och i synnerhet att villkoren i det aktuella fallet var nödvändiga då sönerna var omyndiga. Till slut godkändes fideikommissförordnandet även i rådet. I båda instanserna hade ledamöterna emellertid varit oeniga beträffande dispositionsfriheten vid testamente.673 År 1685 rådde Karl XI till slut parterna i målet att förlikas, annars förelåg en risk att tvisten skulle pågå under deras resterande livstid.674 Det aktuella fallet slutade också med förlikning, men de allmänna diskussionerna kring testamentsrätten i stort fortsatte i riksrådet.675 Karl XI ansåg nu att det var hög tid att utarbeta en förordning avseende testamente, bland annat för att reda ut de ofullständiga och oklara bestämmelserna på området. Den 26 januari 1685 skickade kungen en skrivelse till Svea, Göta och Åbo hovrätter där hovrätterna ombads om att inkomma med sina betänkanden angående ställda frågor kring testamenten. Hovrätterna uppmanades att undersöka sin praxis och se över på vilka grunder som domarna i testamentsmål avkunnats. Vilka rättsregler gällde egentligen på detta område? Fanns det inom eller mellan hovrätterna några motstridiga meningar beträffande domarna i testamentsmål?676 Frågorna var uppdelade i fjorton punkter utan något inbördes sammanhang eller systematisering. Den första punkten tog upp principfrågan om omfånget av rätten att testamentera enligt landslagen och stadslagen, och vad skulle omfattas av arvslotten. Punkt två tog upp frågan om arvlösgörelse av vuxen son i avlinge utan orsak. Fideikommissens grunder och frågan om fideikommiss var tillåtet i både arv och avlinge togs upp i punkt tre. Punkt fyra berörde arvejordsbestämmelserna när bördeman (en jordvisin Karl XI nära, och han var anhängare av både enväldet och reduktionen. Lovisin blev även medlem av lagkommissionen 1686 (Jägerskiöld, Stig 1982-1984a s. 159ff). 673 Bergman, Carl Gunnar 1918 s. 20ff; Jägerskiöld, Stig 1963 s. 66ff. 674 Bergman, Carl Gunnar 1918 s. 20ff; Modéer, Kjell Å. 1978 s. 53. 675 Holmbäck, Åke 1916 s. 16 676 KBr till Svea hovrätt den 26 januari 1685 (Inkomna handlingar, Kungliga brev, (SHA, RA)). 4.2.5.2Frågepunkterna till hovrätterna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=