justitia et prudentia, kapitel 4 212 rad Christoffer och Otto Wilhelm, efter det att vissa legat utgått. Conrad Christoffer följde i sin tur sin fars exempel och upprättade 1672 ett testamente där även han testamenterade huvuddelen av sin egendom till sina söner Karl Johan och Filip Kristoffer med fideikommissrätt.670 Conrad Christoffer avled 1673 – han träffades av en kanonkula vid belägringen av Bonn när han tillfälligt var i holländsk tjänst som general – och snart uppkom en tvist om testamentet mellan hans änka Maria Kristina och de gemensamma sönerna. En av tvistefrågorna rörde rättskraften hos ett testamente. Bland annat hade frågor kring ULKB:s giltighet och rätten att upprätta fideikommiss uppkommit. Maria Kristina hävdade att fideikommissförordnandet stred mot svensk arvsrätt – ”lagen ignorerar sådana monstra” – och därigenom skulle ogiltigförklaras då den giftorättsandel som änkan hade rätt till enligt svensk rätt inte hade utlagts. Hon hade endast fått ett legat, ett livgeding. Sönernas ombud Esaias Pufendorf hävdade å andra sidan avtalsfriheten som stöd för fideikommissförordnandet, då egendomen omfattade enbart avlinge och därigenom var tilllåten för testator att fritt förfoga över.671 Hovrätten fastslog att fideikommissförordnandet var giltigt och skulle upprätthållas. Endast en minoritet (fem assessorer) i hovrätten hade ansett att fideikommiss var främmande för svensk rätt. Maria Kristina sökte då och beviljades beneficium revisionis. Föredragande i rådet var Erik Lovisin i sin egenskap av revisionssekreterare.672 Karl XI var själv tveksam till om 670 Conrad Christoffer följde även faderns exempel när det gällde att lägga grunden till en egen privat förmögenhet genom krigsbyten och plundring (Åberg, Alf 1975 s. 781). 671 Bergman, Carl Gunnar 1918 s. 20ff och 100ff; Jägerskiöld, Stig 1963a s. 66ff. Efter Curt Christoffers död 1673 utsågs två förmyndare till hans fyra efterlevande barn: Curt Christoffers yngre bror Otto Wilhelm samt Esaias von Pufendorf, bror till Samuel von Pufendorf. Esaias von Pufendorf och Otto Wilhelm hade känt varandra sedan 1650talet, då den förstnämnde hade varit den senares handledare under dennes utbildning och studieresor. Förhållandet mellan änkan Maria Kristina och de båda förmyndarna var tidvis något ansträngt, bl.a. p.g.a. ekonomiska meningsskiljaktigheter. Maria Kristina ansåg att hennes livgeding var alldeles för snålt tilltaget, något som förmyndarna motsatte sig. Familjens brist på kontanter verkar ha varit ett ständigt återkommande problem (Beckman, Margareta 1998 s. 25ff). 672 Erik Lovisin växte upp i juristmiljö – fadern hade varit assessor i Svea hovrätt – och skaffade sig själv en gedigen juridisk utbildning i Uppsala och Greifswald. Lovisin gick i faderns fotspår och började som auskultant i Svea hovrätt 1666. Han blev något av Per Brahes skyddsling och avancerade snabbt. År 1674 utnämndes han till advokatfiskal. Två år senare lämnade Lovisin hovrätten för uppdraget som revisionssekreterare. Lovisin var inte avogt inställd till användningen av främmande rättskällor, framför allt den romerska rätten, och förespråkade bruket av fideikommissinstitutet. Politiskt stod Lo-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=