testamentet i den svenska lagstiftningen 211 maken.666 Ett problem i sammanhanget var om testamentet skulle betraktas som ett bindande avtal enligt principen pacta sunt servanda, eller om testator fritt kunde ändra villkoren i testamentet fram till sin död, i enlighet med den romerskrättsliga satsen att viljan är föränderlig intill döden (voluntas ambulatoria usque ad mortem). Samtiden uppfattade alltsomoftast inte denna handling som ett testamente, utan snarare som ett avtal mellan två personer under deras livstid.667 De problem som följde med den bristfälliga testamentsrätten blev alltmer akuta under 1600-talets gång, och på 1680-talet hade situationen blivit ohållbar. Antalet testamentsärenden hos hovrätterna hade ökat kraftigt under 1670- och 1680-talen. Bara under åren 1680–1686 hade Svea hovrätt haft lika många testamentsmål som för hela perioden före 1650. Hovrätterna i Jönköping och Åbo hade haft en liknande utveckling.668 Det behövdes emellertid en uppmärksammad testamentstvist innan arbetet med utformningen av testamentsrätten kunde ta sin början. I början av 1680-talet uppmärksammade Karl XI problemen med den oklara rättsbildningen kring testamente i samband med en omtalad arvstvist, ett mål som blev centralt för utvecklingen av testamentsrätten i stort. Parter i målet var grevinnan Maria Kristina Wrangel och hennes två söner Karl Johan och Filip Kristoffer. Maria Kristinas svärfar, fältmarskalken Hans Kristoffer von Königsmarck, hade gjort en lysande militär karriär under trettioåriga kriget, och hade under årens lopp skaffat sig en stor privat förmögenhet.669 År 1662 upprättade han ett testamente där han testamenterade all sin egendom med fideikommissrätt till de båda söner Con666 Kunglig resolution den 29 november 1669 (sic! står 1668 i Schmedeman) (Schmedeman s. 603). 667 Holmbäck, Åke 1916 s. 12ff. Se även Jägerskiöld, Stig 1969 s. 210ff. 668 Bergman, Carl Gunnar 1918 s. 12. 669 Hans Kristoffer Königsmarcks stora förmögenhet hade i första hand byggts upp genom plundringar på den krigshärjade kontinenten. Königsmarcks förband erövrade i krigets slutskede 1648 den så kallade Lillsidan i Prag och tog ett rikt krigsbyte, bl.a. Silverbibeln. För sina insatser för Sveriges sida i kriget belönades han med svenskt adelskap, diverse höga poster samt gods runt om i det svenska riket. Den förmögenhet Hans Kristoffer efterlämnade, vilken till största delen var placerad i gods, beräknas till minst 2 miljoner riksdaler (Böhme, Klaus-Richard 1975 s. 781). 4.2.5 1686 års testamentsstadga 4.2.5.1 Den Königsmarckska katalysatorn
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=