justitia et prudentia, kapitel 1 21 och djupt ångerfull bestämde han sig för att även han skulle testamentera sin egendom till Fridolins kloster.8 Gåvor till just kloster och kyrkor var det huvudsakliga användningsområdet för testamenten då institutet togs i bruk i Sverige under medeltiden. Den medeltida svenska arvsrätten byggde på uppfattningen att släkten stod i centrum när en kvarlåtenskap skulle fördelas: egendomen, framför allt jorden, skulle hållas inom familjen. Men denna arvsordning kunde delvis sättas ur spel genom att den avlidnes uttryckliga vilja manifesterades i och genom ett testamente. Det var till stor del den katolska kyrkans starka ställning under medeltiden som bidrog till att testamentet överhuvudtaget togs i bruk i Sverige, och då i strid med det samtida svenska bondesamhällets syn på arvet. Dopfunten i Tryde tillkom vid en tidpunkt då de världsliga och kyrkliga krafterna mättes emot varandra, bland annat vad det gällde arvsrättens utformning (se kap. 4).9 Ordet ”testamente” förekom för första gången i svenska sammanhang ungefär vid samma tid, närmare bestämt i ett påvligt brev från 1161. I brevet redogjorde påven Alexander III för kyrkans inställning till testamenterande av egendom till kyrkan. Påven diskuterade bland annat hur omfattande dessa gåvor kunde vara, och hur man skulle gå till väga för att den legala arvsordningens bestämmelser inte skulle åsidosättas.10 Samma år utfärdade den danske kungen Valdemar I ett privilegiebrev till premonstratensklostret i Tommarp, beläget drygt två mil öster om Tryde. Brevet gav sjuka personer rätt att på dödsbädden testamentera hälften av sin egendom till klostret.11 Några år senare, omkring 1170, nedtecknades den skånska kyrkolagen, som även den innehöll bestämmelser om testamentariska själagåvor till kloster.12 Även på andra ställen, exempelvis Tyskland, uppträdde testamentet i denna nya form under 1100-talet, alltså ungefär samtidigt som i Sverige. Kyrkans påverkan på testamentsrätten var påtaglig i stora delar av det kristna Västeuropa.13 En del forskare har velat se bildserien på 8 Eriksson, Torkel 1968 s. 10ff samt 1969 s. 3ff. Mer utförligt om Frilolinlegenden, se Pörnbacher, Mechthild 1997. Sankt Fridolins minne högtidlighålls varje år på hans dödsdag den 6 mars (Åberg, Alf 1993 s. 198f). 9 Eriksson, Torkel 1969 s. 6; Eriksson, Torkel 2003 s. 58. 10 Svenskt diplomatarium, bd 1 åren 817-1285, brev nr 41 s. 60f. 11 Diplomatarium Danicum, række 1, bd 2 1053-1169 nr 143 daterat den 27 mars 1161 s. 268-271. 12 Den skånska kyrkolagen kap. 5 (Danmarks gamle landskabslove med kirkelovene, bd 1, halvbd 2 Skånske lov: Anders Sunesøns parafrase skånske kirkelov m.m., s. 832-835). 13 Handwörterbuch zur deutschen rechtsgeschichte, bd V s. 152.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=