testamentet i den svenska lagstiftningen 209 kanden var nämligen att de gamla lagarna var författade på en så ålderdomlig svenska, att det enbart av den anledningen ofta uppstod missförstånd i den dömande verksamheten.660 Stiernhöök påbörjade arbetet tämligen omgående, och omkring 1668/ 1669 var han färdig med omarbetningen av ärvdabalken. Stiernhöök hade dock inte till punkt och pricka rättat sig efter de instruktioner som följde med hans uppdrag. Stora delar av ärvdabalken kunde nämligen inte längre tillämpas i praxis, och en översättning av dessa delar ansåg Stiernhöök därför vara onödig. Istället ville han i lagtexten föra in den rättspraxis på området som både utvecklats av och som tillämpades inom hovrätterna. Då Stiernhöök var väl medveten om att han hade gått utanför sina instruktioner, inledde han varje kapitel i sin omarbetning med långa förklaringar där han utvecklade och försvarade sina ståndpunkter. Ofta var dessa förklaringar underbyggda med hänvisningar till olika rättsfall, källor och dylikt.661 I lagförslaget konstaterade Stiernhöök angående testamente att ”jus civile Romanumoch des interpretes hafwa mycket om testamenter” och att ”der af till detta propositumicke mera tienar, än hwadh hoos oss i bruuk ähr”.662 Stiernhöök betonade att det var en urgammal rättighet att få göra vad man ville av sitt avlinge, och denna sedvana talade för rätten att få testamentera. Rätten att testamentera låg på naturrättsliga grunder såsom den medborgerliga friheten och avtalsfriheten. Stiernhöök konstaterade vidare i sitt betänkande att det enligt praxis förhöll sig på det sättet, att om det fanns ett testamente för handen vid dödsfallet, så skulle arvet fördelas efter testamentet och inte efter ärvdabalkens regler. Testamentet skulle naturligtvis vara gjort i fullt vett och förstånd samt i enlighet med gällande rätt. Dessutom skulle det vara bevittnat av minst två personer. Bruket med testamente var enligt Stiernhöök att betrakta som en obestridlig rättighet eller otvivelaktig lag (indubitati iuris), för om domstolarna alltid skulle gå efter lagreglerna skulle det inte finnas något behov av testamente; det skulle i alla fall inte vara giltigt.663 660 Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666-1686s. 4. 661 Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666-1686s. 4ff. 662 Johan Stiernhööks förslag till ärvdabalk, första delen, första kapitlet (Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666-1686s. 25). 663 Johan Stiernhööks förslag till ärvdabalk, första delen, första kapitlet (Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666-1686s. 25ff).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=