justitia et prudentia, kapitel 4 208 landsbygden. Lagkommissionen började med att konstatera att det inte existerade några uttryckliga bestämmelser om upprättande av testamente på landsbygden (förutom analogitolkningen avLLJB9), och att det överhuvudtaget fanns mycket litet uttalat i frågan. Kommissionen ansåg att bortgivande av avlingejord genom testamente var helt i sin ordning juridiskt sett, förutsatt att testamentet var gjort med fri vilja och i fullt förstånd samt var bevittnat av två eller tre personer. Men kommissionen uttydde även ur samma lagrum ett indirekt förbud att genom testamente försöka undandra arvejord från de rättmätiga arvingarna. Även frågan om testamente mellan barnlösa makar diskuterades. Kommissionens ståndpunkt i betänkandet var att sådana testamenten var giltiga, och att den efterlevande maken skulle ha rätt att fram till sin död sitta kvar i orubbat bo. Ledamöterna var dock inte eniga i frågan.657 Inget av förslagen som 1642 års lagkommission presenterade resulterade emellertid i någon ny lagstiftning. Kommissionens arbete hade inte fallit Axel Oxenstierna i smaken, då ledamöterna på flera punkter hade kommit fram till helt andra ståndpunkter än de som han själv företrädde.658 Under 1660-talet gjordes flera nya försök till en reformering. År 1665 tillsattes ännu en lagkommission för vissa lagfrågor – Johan Stiernhöök var återigen en av ledamöterna – och i december samma år lade kommissionen fram sina lagförslag. Från början var tanken att det skulle tillsättas en granskningsnämnd som skulle se över lagförslagen, men dåvarande riksdrotsen Per Brahes allmänna ovilja mot alltför genomgripande reformer av de gamla lagarna satte stopp för planerna, och reformarbetet tog återigen ett uppehåll.659 Brahes skepsis mot en lagreform grundade sig framför allt i en rädsla för att adelns privilegier skulle hotas vid en allmän lagrevision. För att i alla fall till viss del gå reformanhängarna till mötes, fick Stiernhöök i uppdrag av rådet att översätta de gamla lands- och stadslagarna till en mer tidsenlig svenska (beslutet togs vid ett sammanträde där Per Brahe inte kunde närvara). Ett av reformvännernas återkommande påpe657 Lagkommissionens principbetänkande den 17 mars 1643 p. 21 (Handlingar rörande 1642 års lagkommissions. 143f). 658 Modéer, Kjell Å. 2000a s. 106. 659 Italienaren Lorenzo Magalotti gav en träffande beskrivning av Per Brahe i sin reseskildring från Sverige 1674: ”Han håller på rådets och den gamla adelns rättigheter, älskar gamla seder och hatar nymodigheter, tycker om svenskar och finnar men afskyr utlänningar. Sveriges lagar känner han, men har ingen kunskap om utländska förhållanden.” (Magalotti, Lorenzo 1912 s. 96).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=