justitia et prudentia, kapitel 4 206 skapet inte fick ”truga almoghen” till att ge donationer till kyrkan. Många var så pass fattiga att de inte hade råd med sådana gåvor, och ordningen fastslog hur stora delar av kvarlåtenskapen som kunde ges som fromma gåvor.648 Ju längre in på 1600-talet som man kommer, ju mer ökade antalet testamenten (se avsnitt 1.4.2). Detta nya bruk av testamente kunde ses först hos adeln och hos stadsbefolkningen, och under 1500-talet användes testamentsinstitutet betydligt mer i städerna än på landsbygden. Intressant att notera i sammanhanget är att de medeltida stadslagarna ofta medgav en mer omfattande dispositionsfrihet än vad landskapslagarna gjorde. Till skillnad från testamentet i den romerska rätten, så var formkraven beträffande testamentet få i den kanoniska rätten. Muntliga testamenten ansågs till exempel såsom giltiga i de allra flesta fall.649 Några formkrav eller föreskrifter för testamentets utformning fanns inte heller i de svenska medeltida lagarna. Testamentet var inte heller alltid klart avgränsat från gåvoinstitutet, och testamentet uppfattades ofta som en form av oåterkallelig gåva. En viktig skillnad mellan testamente och gåva var emellertid att testamentets dispositioner trädde i kraft först efter testators död. Med tiden recipierades bland annat den kanoniska rättens krav på vittnen. I städerna användes i regel ett stadgande i jordabalken i Magnus Erikssons stadslag enligt vilken yttranden som gjorts vid dödsbädden skulle ha avkunnats i närvaro av två eller tre vittnen för att vara giltiga.650 Försök till att utforma en något mer utvecklad svensk testamentsrätt gjordes först under 1600-talet. Redan under 1500-talet hade frågan om en revidering av landslagen diskuterats, men några reformer hade aldrig kommit till stånd. Frågan aktualiserades på nytt vid riksdagen 1602, och det beslutades att man skulle försöka åstadkomma en översyn av lagen. Karl IX hade vid den här tiden etablerat sin ställning som landets regent och kunde därför ta itu med reformer av olika slag. En kommission skulle tillsättas för att utarbeta ett lagförslag. Men kommissionen sammankallades aldrig utan istället påbörjade Karl IX på eget initiativ arbetet med en lag648 Biskop J. Rudbeckius’ kyrkio-stadgar för Westerås stift s. 31. 649 Berman, Harold J. 1983 s. 233. 650 STLJB17 (Holmbäck, Åke – Wessén, Elias 1966 s. 77). 4.2.4Försök till lagstiftningsreformer under 1600-talet fram till 1686
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=