justitia et prudentia, kapitel 4 204 För städernas del reglerades testamenten enligt STLÄB19, ett stadgande som inte hade någon motsvarighet vare sig i Magnus Erikssons eller i Kristoffers landslag. Dessutom behandlade lagrummet testamenten mer utförligt än vad landslagen gjorde. Enligt denna bestämmelse fick testator alltså fritt förfoga över en tredjedel av all sin egendom – fast som lös, stadgandet gjorde inte någon skillnad på arvejord och avlinge – om han inte hade några barn. Om det fanns bröstarvingar omfattade den fria dispositionen en tiondel av egendomen.642 En av förklaringarna till detta kan vara att den fasta egendomen inte hade en lika betydande roll i städerna som på landet, vilket i sin tur bidrog till att släkten inte behövde hävda lika starka intressen. Dessutom hade städerna tätare kontakter med utlandet, och kom därigenom i kontakt med och påverkades av utländsk rätt. Stadslagarna uppvisade ofta en större påverkan av romersk rätt och romerska rättsprinciper än vad de andra lagarna gjorde. Stadslagen gjorde till exempel inte någon åtskillnad mellan donationer till fromma ändamål och till enskilda personer. Även om testator hade bröstarvingar, kunde han fritt förfoga över en tiondel av sin egendom i testamentet.643 641 Holmbäck, Åke – Wessén, Elias 1966 s. 62f och 68. 642 Visby stadslag hade ännu generösare bestämmelser även då det fanns bröstarvingar (Olivecrona, Knut 1898 s. 83). 643 Holmbäck, Åke – Wessén, Elias 1966 s. 62f och 68. ”XIX. Huru man eller kvinna skall göra testamente och lämna ut det; och annat som rör kostnader vid den dödes utfärd och arvöl och annat dylikt. Vill någon man eller kvinna, frisk eller sjuk, göra testamente och har barn efter sig, då har han rätt att giva var tionde penning av all sin egendom, lös och fast. Har han ej barn, men dock andra arvingar inom landet, då har han rätt att giva var tredje penning av allt han äger, såsom förut är sagt. § 1. Har han eller hon varken barn eller arvingar inomlands, men dock arvingar, som bo utomlands, då har han rätt att giva hälften av det han äger, såsom förut är sagt. Dock har ingen rätt att giva bort hus, gård eller jord till förfång för sina arvingar eller sina barn eller för utländska arvingar, om de vilja flytta till landet för att där bo och bygga, utom på sådant sätt att arvingarna kunna återlösa det till sig inom natt och år, om de vilja. § 2. Alla testamenten, alla skulder, allt som rör den dödes utfärd, gravöl, offergåvor och allt dylikt skall lämnas ut och gäldas av oskiftad egendom; men alla minnesgärder som göras efter den döde, såsom gästabud efter en månad och på årsdagen och andra dylika minnesgärder, skall den göra, som har tagit emot arvet.”641
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=