testamentet i den svenska lagstiftningen 203 en bestämmelse som egentligen inte alls var utformad för att användas på testamente. Lagrummet behandlade istället hur någon fick avhända sig olika jordegendomar. Men detta var i princip allt som fanns att tillgå, och av detta stadgande i landslagen gjordes både analogi- och e contrario-slut: Lagrummet motsvarades i Kristoffers landslag av kapitel nio i jordabalken, och hade där rubriken ”Vad som är arvjord eller förvärvad jord, och man må göra med förvärvad jord vad man vill”. Innehållet i lagrummet var detsamma som i Magnus Erikssons landslag.638 Enligt den legala arvsordningen ärvde söner dubbelt så mycket som döttrar enligt landslagen (LLÄB1).639 Om någon dog utan att efterlämna bröstarvingar ärvde den dödes far två tredjedelar och mor en tredjedel av boet genom så kallat bakarv. I städerna var söners och döttrars arvslott lika stor enligt STLÄB1. Vad gällde arvskapaciteten hade landskapslagarna, lands- och stadslagen likartade bestämmelser. Om ett barn skulle ha arvsrätt var det tvunget att vara levande fött före eller inom viss tid (senast 10 månader) efter faderns död, vara döpt och ha överlevt arvlåtaren. Arvsrätten kunde gå förlorad under vissa förhållanden, till exempel om arvtagaren uppsåtligen dödade arvlåtaren eller om en dotter gifte sig mot föräldrarnas vilja. Den som dömdes till fredlöshet var inte heller arvsberättigad.640 637 Holmbäck, Åke – Wessén, Elias 1962 s. 74. 638 Collin, Hans Samuel – Schlyter, Carl Johan 1869 s. 106f. 639 Stadgandet i Magnus Erikssons landslag ÄB1 löd: ”[d]ör bonde eller husfru och leva barn efter dem, son och dotter, då ärve son två lotter och dotter tredjedelen.” Samma bestämmelser återfinns i Danske lov från 1683 och Norske lov från 1687 (5:2:29): ”[m]andsperson tager to loder imod en qvindesperson tager een i alle arve.” Den romerska rätten hade emellertid lika arvsrätt för söner och döttrar. Den engelska rätten gjorde en klar uppdelning mellan fast och lös egendom. Beträffande fast egendom hade den äldsta sonen ensamrätt till arvet, medan söner och döttrar hade lika arvsrätt då det gällde den lösa egendomen (Hafström, Gerhard 1958 s. 302). 640 Almquist, Jan Eric 1964b s. 135. ”XI. Huru fädernejord eller förvärvad jord får avhändas. Säljer någon eller byter bort sitt fäderne på en plats och köper på en annan, det är fädernejord och ej förvärvad [avlingejord, min anm] jord. Förvärvad jord skall icke hembjudas till bördemännen. Den som har förvärvat jord, han har rätt att göra vad han vill, giva bort den eller sälja den, och han sälje den till den han vill, så dyrt han kan, utom ifall den jorden har kommit till honom genom arv, eller om han har köpt bördejord av en bördeman; denna skall åter hembjudas till rätt bördeman.”637
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=