justitia et prudentia, kapitel 4 196 fäder gavs alltså samtidigt rätt att fritt få testamentera bort sina privata egendomar. Sönerna fick därigenom en möjlighet att trots allt ärva sina fäder.609 Inom den rättshistoriska forskningen har frågan om de svenska medeltidslagarnas ursprung debatterats under lång tid. Äldre forskning betraktade lagarna dels som en vidareutveckling av den germanska rätten, dels som en alltigenom inhemsk lagstiftning. Detta evolutionistiska synsätt tillhörde den historiska skolans teoribildning, som ville framhäva likheterna mellan de nordiska lagarna och den germanska rätten. Lagarna växte fram som en vidareutveckling av den ursprungliga germanska ”urrätten”. Denna ursprungliga rätt och rättskultur fanns kvar som en kärna i de olika nationella lagarna även om dessa utvecklades på olika sätt, och kärnan var opåverkad av andra främmande rättsliga influenser. Nedtecknandet av lagarna sågs som ett resultat av utvecklingen och utgjordes av gammal sedvanerätt.610 Senare forskare såsom Elsa Sjöholm ansåg att landskapslagarna var resultatet av reception av främmande rätt, och skulle ses som en spegling av de politiska och sociala förhållanden som rådde vid tidpunkten för lagarnas nedtecknande. Sjöholmvar av åsikten att striderna omolika gruppers privilegier knappast kunde ha gått landskapslagarna förbi. De mäktiga politiska grupperna, och inte minst kyrkan, nöjde sig knappast med att äldre bestämmelser fördes över till de nya lagarna helt oförändrade. Det troliga var istället att de aktivt deltog i lagarnas nedtecknande i akt och mening för att föra fram den egna gruppens intressen. Det som låg till grund för den västerländska medeltida rätten var enligt Sjöholm huvudsakligen den katolska kyrkan, den mosaiska rätten och det som Sjöholm benämnde den mosaisk-romerska rätten.611 Det är här varken tillfälle eller utrymme att undersöka huruvida Sjöholms teorier överensstämmer beträffande de svenska medeltida rättskällorna i sin helhet, men hennes påståenden stämmer tämligen väl beträffande den medeltida testamentsrätten. Testamentsrätten var ett av de rättsområden där det kanoniskrättsliga inflytande under medeltiden i stor utsträckning satte sin prägel på de världsliga lagarna, och bestämmelserna beträffande testamenten var ett gammalt och ständigt tvisteämne mellan 609 Brev utfärdat av biskop Vilhelm av Sabina i Skänninge den 1 mars 1248 (Svenskt diplomatariumbd 1 åren 817-1285 brev nr 359, s. 330ff). 610 Se bland andra Schlyter, Carl Johan 1879 s. 117. 611 Sjöholm, Elsa 1968 s. 164ff och Sjöholm, Elsa 1988 s. 15f och 236.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=