testamentet i den svenska lagstiftningen 195 lagarnas tid då det var svårt att tillämpa på grund av otillräckliga regler. Det sades till exempel ingenting om hur många gånger en viss jord skulle ha gått i arv för att räknas som arvejord. Domstolarna drog dock slutsatsen att all jord som en gång blivit ärvd inom släkten var att betrakta som arvejord.607 Den ärvda jorden var alltså undantagen från individens fria dispositionsrätt. Arvejord fick inte testamenteras bort, skänkas bort eller avyttras, medan man fritt kunde disponera avlingejord. Arvejorden var någonting som ägaren bara temporärt förfogade över, och vid hans död skulle jorden övertas av nästa generation eller av andra släktingar. Systemet med arvejord på landsbygden fanns kvar långt in på 1800-talet och avskaffades i och med en kunglig förordning 1857. Först genom denna bestämmelse fick landsbygden och städerna en likställd reglering vad gällde testamente.608 Även i Sverige erkändes så småningom en begränsad testationsfrihet genom de medeltida landskapslagarna. Man vet emellertid inte vilken omfattning testationsfriheten hade vid den här tiden. År 1164 blev Uppsala säte för ärkebiskopen i kyrkoprovinsen i Sverige, och genom Skänninge möte 1248 knöts den svenska kyrkoprovinsen närmare till den västeuropeiska kyrkogemenskapen. En av anledningarna till sammankomsten var att man ville reglera att de kyrkliga förhållandena i Sverige överensstämde med den kanoniska rättens regler och föreskrifter. Vid mötet i Skänninge deltog påvens sändebudVilhelmav Sabina samt svenska biskopar och präster, men också icke-kyrkliga ledare såsom Birger Jarl och ett antal lokala stormän. Angående prästers rätt att testamentera skrev Vilhelm av Sabina i ett av de skriftliga dokument som finns bevarade från mötet i Skänninge, att präster fick rätt att genom testamente fritt överlåta sin egendom till vem de ville. Detta omfattade dock bara prästernas privata egendom. Egendom som tillhörde kyrkan fick inte testamenteras bort. Bestämmelsen grundade sig på det faktum att det vid Skänninge möte beslutades att präster inte längre fick vara gifta och ha familj, utan de skulle leva i celibat. Prästsöner fråntogs i och med detta beslut sin arvsrätt, men deras 606 Tengwall, Lars 1792, s. 9f. 607 Nordström, Johan Jakob 1840 s. 130 och 141. 608 Kunglig förordning den 21 december 1857 angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom. 4.2.2Testamentet i landskapslagarna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=