testamentet i den svenska lagstiftningen 193 gav gåvor till fromma ändamål i syfte att få det bättre i livet efter detta och att undgå skärselden.596 Kyrkan var intresserad av donationer, och präster uppmanades att se till att sjuka och döende gav gåvor för att gottgöra sina synder. Löften om gåvor mortis causa ansågs vara rättsligt bindande oavsett om de var skriftliga eller inte. Om den döende mot förmodan skulle tillfriskna, förlorade löftet sin bindande verkan. På grundval av dels den romerska rätten, dels den kristna sedvänjan att ge gåvor till kyrkan, utvecklades sedan under 1100-talet testamentsinstitutet inom den kanoniska rätten. Kanonisterna ansåg att upprättandet av ett testamente var en religiös akt, och testamentet sågs till stor del som ett religiöst redskap.597 I många västeuropeiska länder betraktades under tidig medeltid testamentstvister som mål vilka låg under både världslig och kyrklig jurisdiktion. De kyrkliga domstolarna behandlade frågor som rörde testamentets upprättande och gåvor till fromma ändamål, medan de världsliga domstolarna avgjorde frågor som rörde till exempel egendomsfördelning.599 Kyrkliga krav på frihet gentemot stat och samhälle och självständighet drevs genomlibertas ecclesiae (”kyrkans frihet”, ett begrepp vars innebörd förändrades under medeltidens gång). Detta var ett medeltida kyrkligt program som hade sitt ursprung i flera olika reformrörelser inom den katolska kyrkan, och vars mål var att stärka kyrkans ställning gentemot de världsliga makthavarna och institutionerna. Kyrkan var oberoende gentemot det världsliga samhället, och den kanoniska rätten skulle ges företräde framför andra lagar när de gällde kyrkliga representanter. Andliga företrädare skulle till exempel dömas av kyrkliga domstolar och inte i de allmänna domstolarna. Prästerna gavs rätt att avyttra jord utan sina släktingars samtycke, vilket var ett avsteg från den rådande svenska arvsordningen.600 I de medeltida nordiska lagarna stod släkten i centrum för arvsrätten, och reglernas främsta syfte var att bevara den fasta egendomen inom familjen. Anledningen till detta var att den fasta egendomen utgjorde ryggraden i det primitiva agrarsamhället, och jordinnehav gav social status. Jord uppfattades inte som en enskild individs egendom. Den tillhörde släkten och den tillfällige ägaren hade jorden bara ”till låns”. Detta är också 596 Reid, Charles J. 2004 s. 157. 597 Berman, Harold J. 1983 s. 231f. 598 Coing, Helmut 1985 s. 565. 599 Brundage, James A. 1995 s. 89. 600 Sveriges kyrkohistoria. 2. Hög- och senmedeltid s. 17ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=