justitia et prudentia, kapitel 4 192 romerska testamentet utvecklades på 200- eller 300-talet, och var juridiskt sett väl utvecklat. Syftet med institutet var att hålla samman förmögenheter och förhindra att dessa delades upp på flera arvingar.590 Det viktigaste i det romerska testamentet var insättandet av en arvinge för att på så sätt exkludera andra legala arvingar. Om inte något sådant förordnande fanns med, så blev testamentet ogiltigt. Testamentet skulle vidare omfatta testators hela förmögenhet, arvingen blev universalarvinge och gavs samma rättigheter som testator tidigare innehaft.591 Även om användningen av testamenten inte försvann helt, så minskade den i alla fall nämnvärt efter romarrikets nedgång och fall. De germanska folk som bosatte sig i Västeuropa föredrog att överföra egendom mellan generationerna enligt arvsrättens fasta regler. I den germanska arvsrätten fanns egentligen inget utrymme för arvsdispositioner genom testamente. Den romerske historikern Tacitus skrev i sitt arbete Germania att testamenten inte förekom hos germanerna. Den dödes egendom gick istället i arv till de närmaste släktingarna, i första hand till den avlidnes barn.593 Detta kan förklaras med att individen i första hand identifierade sig själv med sin släkt, alltså med sin grupptillhörighet. Egendomägdes gemensamt och brukades av alla dem som ingick i gruppen. Det fanns därför inget behov av att göra individuella egendomstransaktioner. Först då någon helt saknade arvingar, kunde personen i fråga själv bestämma vem som skulle ärva hans eller hennes egendom.594 Sakta men säkert växte emellertid en ny syn på arvsrätten fram under medeltiden. Det som bidrog till den förändrade synen var dels kristendomens införande och den katolska kyrkans betydande ställning, dels förändrade sociala förhållanden i Europa. Antalet invånare ökade liksommobiliteten. Allt fler städer grundades, handeln utvecklades och fördes dessutom över allt större områden.595 Allt detta gav så småningom upphov till ett behov av en mer flexibel arvsrätt, något som också uppmuntrades av kyrkan. Under medeltiden blev det allt vanligare att man vid sin dödsbädd 590 Många testamentsrättsliga regler och termer har sitt ursprung i den romerska rätten. Inte mindre än elva böcker i Digestabehandlar testamentet på ett eller annat sätt (Tamm, Ditlev 1993 s. 223). 591 Berman, Harold J. 1983 s. 230; Rüfner, Thomas 2011 s. 2-25. 592 Brundage, James A. 1995 s. 87. 593 Germania, Cornelius Tacitus s. 41. 594 Berman, Harold J. 1983 s. 230. 595 Brundage, James A. 1995 s. 88.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=