justitia et prudentia, kapitel 4 188 led. Innehavaren behöll normalt egendomen odelad under sin livstid varpå egendomen vid innehavarens död övergick till nästa generation. Att egendomen skulle vara ominskad innebar att den inte fick överlåtas, pantsättas eller utmätas. Egendomen kunde inte heller ingå i ett konkursbo. Fideikommissen utgjorde således en särskild egendomsmassa, som i viktiga avseenden var underkastad andra regler än vad som normalt gällde för annan egendom, och blev ett medel att ”konservera släktens ekonomiska ställning och uppbära dess heder”.574 Syftet med fideikommisset var alltså att trygga familjens ekonomiska och sociala ställning, och förordnandet var en form av privaträttslig disposition. Även om institutet hade sitt ursprung i den romerska rätten bör man ha i åtanke att institutet fick en annan innebörd under senare århundraden än vad det hade under romartiden. Äldre rättshistorisk forskningen ansåg att den tidigmoderna formen av fideikommiss var en ren vidareutveckling av den romerska rätten, medan senare forskare menade att institutet främst recipierats från majoraten – ett länsrättsligt institut med tronföljden som förebild – i det feodala Spanien under medeltiden.575 Jordinnehav i feodala samhällen medförde betydande politisk makt, vilket i sin tur medförde att juridiska begrepp och principer ofta förekom i de politiska diskussionerna.576 Förebilderna till det svenska fideikommisset kom dels från kontinenten, dels från 1500-talets svenska grev- och friherrskap. Fideikommisset fick stor utbredning i nästan hela Europa under 1500- och 1600-talen. I Tyskland var till exempel institutet allmänt utbrett redan under 1500-talet.577 Bruket spreds vidare till Sverige genom bland annat officerare som deltagit i trettioåriga kriget. Fideikommissen var mest förekommande inom adeln, vilket bland annat hade sin förklaring i det att adeln i många länder var förbehållen en stor del av jordinnehavet. Bildandet av fideikommiss stöddes oftast av regenterna, då regenten i de flesta fall gynnades av att de adliga släkterna stärkte sin ställning.578 Under andra hälften av 1500talet och första hälften av 1600-talet var den svenska kronan generös med 574 Modéer, Kjell Å. 1978, s. 52 575 Coing, Helmut 1985 s. 385. 576 Ågren, Maria 1997a s. 107. Journalisten Björn af Kleen utkom hösten 2009 med en uppmärksammad bok om dagens syn på fideikommiss och adelns jordägande, se vidare i Kleen, Björn af 2009. 577 Coing, Helmut 1985 s. 385. 578 Modéer, Kjell Å. 1978 s. 50f; Segerstråle, Nils 1981 6f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=