justitia et prudentia, kapitel 4 182 rade gods. Drottningen ansåg själv att hon hade all rätt att ge bort både gods och gårdar, och att adelns rikedom var ”blott till statens bästa”.558 Först vid riksdagen 1655, det vill säga efter Kristinas abdikation, beslutades att en partiell reduktion skulle genomföras. Den nytillträdde Karl X Gustav behövde pengar till ett kommande fälttåg i Polen, vilket angavs som det direkta motivet till beslutet. Adeln hade efter hårda påtryckningar accepterat förslaget omen reduktion. Riksdagen fattade ett beslut att egendomar som donerats till adeln på mer vidsträckta villkor än de som angavs i beslutet 1604, skulle ombildas till ”Norrköpings besluts gods”. Godsindragningen kallades fjärdepartsräfsten till följd av att en fjärdedel av all jord och alla jordinkomster som efter 1632 donerats som donationer och förläningar skulle återgå till kronan. Dessutom skulle alla donerade hemman på så kallade förbjudna (eller omistade) orter – jord som ansågs särskilt viktig för kronan, såsom Bergslagen till exempel – återgå till staten. Det nybildade reduktionskollegiet under ledning av presidenten Herman Fleming fick i uppdrag att verkställa reduktionsbeslutet. De som drabbades hårdast av godsindragningarna var högadeln och medlemmar av riksrådet. Fjärdepartsräfsten visade sig dock vara svår att genomföra i praktiken – bland annat på grund av att flera krig komemellan och ett starkt motstånd från jordinnehavarna – och hade ännu inte slutförts på 1670-talet.559 Då Karl XGustav dog 1660 var Karl XI bara fyra år gammal. En högadlig förmyndarregering under ledning av Magnus Gabriel De la Gardie tog över rikets styrelse fram till början av 1670-talet. Vid Karl XI:s trontillträde försökte högadeln att i kungaförsäkran binda kungen vid flera adelsvänliga löften. Man ville att regeringsformen från 1634, som innehöll omfattande adelsvänliga privilegier, skulle upphöjas till entydig grundlag samt att de tidigare godsavsöndringarna skulle stadsfästas. Men allt detta röstades ned på riksdagen 1672. De ofrälse stånden krävde istället att högadelns privilegier skulle avskaffas och dess maktställning minskas. Även en stor del av adelsståndet var emot högadelns förslag. Det var tid för en uppgörelse med förmyndarregeringen, och ett led i detta var de beslut som togs vid riksdagen 1680: en räfst med förmyndarregeringen skulle genomföras liksom en reduktion av godsavsöndringarna. Rådets makt och inflytande skulle kraftigt minskas.560 558 Dahlgren, Stellan 1964 s. 4. 559 Heckscher, Eli 1943 s. 21f; Magnusson, Lars 1985 s. 8 560 Magnusson, Lars 1985 s. 9f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=