justitia et prudentia, kapitel 4 180 ten överhuvudtaget inte skulle vara tillåtna just på den grunden att de inte reglerades i lagen. Genom att enbart fördela arv efter arvsrättens regler skulle eventuella tvister kunna förhindras. Å andra sidan var svenskarna ett fritt folk som sedan ”hedenhöös” inte levt under någon tyrann, och det ansågs därför självklart att det var upp till var och en att göra som den ville med sig och sitt, så länge det inte stred mot lagen. Alla skulle ha sin frihet. Stiernhööks slutsats var att testamentet under en längre tid hade varit i bruk i Sverige och att det därför, på sedvanerättslig basis, borde betraktas som ett giltigt rättsinstitut.551 Stiernhöök konstaterade också att man ur landslagens bestämmelser kan dra slutsatsen att man med sitt avlinge fick göra vad man ville, i enlighet med den gängse uppfattningen bland de svenska 1600-talsjuristerna. Samma ståndpunkt återfanns i Stiernhööks En kort Tractat om Swänsk Arfzrätt (1666) och även några år senare i Om svears och götars forna rätt (1672).552 En viktig omständighet av betydelse för både adelns ställning, äganderätt och arvsrätt, var de reduktioner som ägde rum under 1600-talet, då jordegendomar som tidigare donerats av kronan drogs tillbaka till staten. Donationer från kronan till adeln hade förekommit ända sedan 1500-talet. De utgjordes både av frälseköp och av andra överlåtelser mot ersättning, men bestod till största delen av rena donationer. Vissa egendomar gällde under mottagarens livstid, medan andra gavs med evig äganderätt. Under andra hälften av 1500-talet hade det blivit vanligt att kungen gav bort kronans egendom till ”evärdlig ägo” till enskilda, framför allt adelsmän. Detta innebar minskade intäkter för statsmakten, och för att begränsa detta fattades ett beslut vid riksdagen i Norrköping 1604 om villkoren för dessa gods. ”Norrköpings besluts gods” blev nu en form av ärftliga län som donerats av kronan med vissa villkor. Vid varje regentskifte skulle godsinnehavaren söka stadsfästelse på godset hos den nya regenten. Godsen donerades av kungamakten, men innehavaren fick till exempel inte sälja godset utan att först ha hembjudit det till kungen. Vidare omfattades godsen av vissa inskränkningar i arvsrätten. Om mottagaren avled utan några manliga bröstarvingar skulle godset återgå till kronan. Döttrar kom551 Johan Stiernhööks förslag till ärvdabalk, första delen, första kapitlet (Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666-1686s. 25f). 552 En kort Tractat om Swänsk Arfzrätt; Stiernhöök, Johan 1672 s. 131 4.1.1 Reduktionen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=