justitia et prudentia, kapitel 4 176 De medeltida lagarna innehöll få bestämmelser om avtalsrätt, och det dröjde relativt länge innan någon allmän avtalsrätt utvecklades. Ett köp var ett köp, och ett lån var ett lån. Man reflekterade inte nämnvärt över att dessa två transaktioner kunde ha något gemensamt och avtalsbegreppet betraktades inte som en separat rättsfigur. Domstolarna fick istället använda sig av allmänna rättsgrundsatser för att komma till rätta med avtalsrättsliga frågor. Avtalsfriheten – med den centrala grundsatsen ”förord bryter lag” – var viktig för rättsutvecklingen under 1600-talet då den möjliggjorde en rättsbildning vid sidan om den skrivna rätten. Genom avtal kunde nya sedvänjor utvecklas. Om det förelåg ett avtal mellan två parter var det detta, och inte den skrivna rätten, som domstolen skulle ta fasta på.537 Principen om avtalsfrihet hade rötterna i en gemensam rättslig, kristen, europeisk kontext vilken bland annat kom till uttryck i den kanoniska rätten. Omman jämför Bibeln (Gal. 3.15), den romerska rätten (till exempel Digesta 50.17.23538), den kanoniska rätten, Olaus Petris sextonde domarregel och den tysk-romerska rättens princip beträffande avtalsfrihet (gedinge bricht Landsrecht) finner man genomgående samma rättsliga princip: avtalets förpliktelser hade sin grund i löftet, och löftet gick före lagens bestämmelser om en tvist uppstod.539 Under 1600-talet hade löftesprincipen, snarare än ömsesidigheten parterna emellan, blivit utgångspunkten för avtalsrättsliga relationer. Det parterna hade lovat att göra låg till grund för avtalet. Utvecklingen var likartad i Västeuropa, och än idag uppvisar den moderna kontraktsrättens allmänna grunder många gemensamma drag.540 Man kunde urskilja i huvudsak tre kontraktsformer i Sverige under 1600-talet. För det första det rent kommersiella kontraktet där en egendom bytte ägare i utbyte mot pengar. För det andra ett icke-kommersiellt avtal där egendomen växlade ägare utan ekonomisk motprestation, alltså som gåva. Den tredje typen var en kombination av de två föregående. En egendom bytte ägare utan något utbyte av pengar, men givaren förväntades få någon form av tjänst eller service i utbyte. Som exempel på den 537 Jägerskiöld, Stig 1967 s. 1 och 13. 538 Stadgandet i Digesta50.17.23 innebar att vad man först hade avtalat måste iakttagas ty avtalet har därigenom skapat en lag. 539 Undantag för avtalsfriheten gällde på vissa områden såsom statsrätt, straffrätt, processrätt och vissa delar av familjerätten såsom t.ex. äktenskapshinder (Jägerskiöld, Stig 1967 s. 13f). 540 Votinius, Sacharias 2004 s. 159f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=