testamentet i den svenska lagstiftningen 175 trädde beträffande de äganderättsliga frågorna. Då samhället expanderade och handeln ökade uppkom ett behov av en mer väldefinierad äganderätt. Rätten till egendom var en återkommande punkt i de rättsliga diskussionerna under 1600-talet, men det var ett problematiskt begrepp. Det vanligaste anspråket på jord under 1600-talet var rätten att få besitta den samma. Besittningsrätten gav nämligen en möjlighet att bruka jorden och försörja sig på vad den gav. Det som vi idag förknippar med äganderätt, såsom rätten att avyttra jorden och inteckna den, var inte av lika stor praktisk betydelse. Lagstiftaren ville upprätthålla och förbättra besittningsskyddet, men samtidigt avgränsa det till rätt grupp av personer.532 De argument som under 1600-talet brukade framföras som skäl för att man hade rätt till en viss egendom var till exempel att man hade brukat egendomen under lång tid, att man hade lagt ned arbete på densamma, att man hade behov av den för egen räkning, att man tidigare hade agerat som ägare till egendomen (vid till exempel byte och försäljning) samt att man var släkt med tidigare innehavare. Det sistnämnda torde ha varit ett av de viktigare argumenten med hänsyn både till arvsrätten och till bördsrätten.533 Den rationella formen av naturrätt som vann mark i slutet av 1600talet förespråkade både individuell äganderätt och avtalsfrihet. Den äldre, kristna traditionen menade att i urtillståndet var egendom något som ägdes gemensamt, men genom syndafallet hade ondskan bidragit till att man var tvungen att införa privategendom. Detta var en åsikt som också framfördes av bland andra Martin Luther. Samuel Pufendorf utgick inte från teologernas urtillstånd utan ifrån naturtillståndet, och undgick på så sätt problematiken kring egendomsgemenskapen. Pufendorf ansåg istället att det ursprungligen funnits en så kallad negativ egendomsgemenskap, det vill säga att ingen ägde någonting.534 Det var alltså inte fråga om att flera ägde en sak tillsammans eftersom detta var för svårt att upprätthålla i naturtillståndet. Allt eftersom människorna blev fler bestämde de sig – uttalat eller outtalat – för att införa privategendom. Detta innebar att den som tillägnat sig något, antingen genom originärt fång eller genom derivativt fång, kundebetrakta dettasom sitt.535 NaturrättsfilosofenJohnLocke var tydlig med att egendom var en av individens naturliga rättigheter.536 532 Ågren, Maria 1997a s. 93. 533 Ågren, Maria 1995 s. 113ff. 534 Lindberg, Bo 1976 s. 137. 535 Pufendorf, Samuel 1673 114ff. 536 Lindberg, Bo 1976 s. 137.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=