testamentet i den svenska lagstiftningen 173 skap, och det konservativa synsättet på de äganderättsliga frågorna var starkt.523 Dispositionen av jordegendomarna var hela familjens angelägenhet, och jorden kunde inte omvandlas till enskild egendom genom arv. Arvsrättens främsta syfte var att hålla jordegendomarna intakta och motverka uppsplittringar som skulle vara till nackdel för de kommande generationerna.524 Detta synsätt levde kvar under 1600-talet. Adeln betonade omsorgen om kommande generationer i en skrivelse från 1642: ”Dhe vahnbördige, som inthet annat läggia sine sinnen opå änn att föröda och slösa sina godz och retta arf, må settias målssmän före, dermed conserveredes godzen till hans barn eller rette arfvinger.”525 En annan viktig koppling mellan jord och arv var frågan om bördsrätten. Från medeltiden och fram till mitten av 1800-talet var den som ville avyttra jord till en utomstående först tvungen att erbjuda sina släktingar, i sammanhanget kallade bördemännen, att köpa jorden genom så kallat hembud. Äldre rättshistorisk forskning betraktade bördsrätten som en kvarleva från det medeltida samhället där jorden som sagt betraktades som hela släktens gemensamma egendom och inte som en enskild individs egendom. Senare forskning, med en mer modifierad syn på ättesamhället, avvisade synen på ett kollektivistiskt jordägande och ville istället betona bördsrätten som ett redskap för att trygga arvingarnas rätt till arvejorden.526 Oavsett synsätt innebar bördsrätten en möjlighet för släkten att kontrollera jordinnehavet. Enligt de äldsta landskapslagarna omfattades all jord av bordsrätt. De yngre landskapslagarna samt landslagarna från 13och 1400-talen gjorde emellertid skillnad mellan arvejord och avlingejord, en distinktion som fanns kvar under 1600-talet och även fick betydelse för utformningen av testamentsrätten (arvejord fick inte testamenteras bort) och äktenskapsrätten (arvejord omfattades inte av giftorätten). Detta fick till följd att det endast var arvejorden som underkastades bördsrätten medan avlingejorden fick disponeras fritt enligt LLJB9. Man kan säga att den fria dispositionen av avlingejorden under tidigmodern tid lade grunden till en individuell äganderätt.527 523 Christensen, Anna 1996 s. 533. 524 Dübeck, Inger 2003 s. 95. 525 Skrivelse från ridderskapet och adeln angående Kungl. Maj:ts förslag om själva ridderskapet den 18 februari 1642 (SRAP 1640-1644 s. 208). 526 Gaunt, David 1996 s. 209. 527 Inger, Göran 2002 s. 164. Bördsrätten avskaffades 1857 (för städerna) respektive 1863 (för landsbygden).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=