justitia et prudentia, kapitel 4 170 513 Nehrman, David 1752 s. 204. 514 Anners, Erik 1975 s. 133f; Sundell, Jan-Olof 2007 s. 26. Dominiumläran i den tysk-romerska rättsvetenskapen och lagstiftningen hade dock en något annorlunda utformning än den hos konsiliatorerna (en utförligare diskussion kring återfinns hos Almquist, Jan Eric 1929 s. 64-74). 515 Hänvisningar till dominiumläran förekom i 1600-talets rättsvetenskapliga doktirn, t.ex. Stiernhöök Johan 1672 s. 202 och Rålamb, Claes 1679 s. 218ff. 516 Tidigare hade även kyrkojorden varit en egen jordnatur, och kyrkan var fram till reformationen den störste jordägaren i Sverige. Vid riksdagen 1527 beslutades dock att en tidigmodernasynen på äganderätten präglades i mångt härledas tillbaka till den klassiska romerska rätten. Med dominiumläran som hjälpmedel kunde de medeltida juristerna definiera, precisera och gradera äganderättsförhållandena i samtidens feodalsystem. I dominiumläran gjordes en klar åtskillnad mellan verklig äganderätt, dominium directum, och ärftlig nyttjanderätt, dominium utile. Under medeltiden ansågs att det var endast kungen som kunde hadominium directum, men med tiden kom denna rätt att utökas till att även omfatta adeln och den katolska kyrkan. De lägre stånden, framförallt bönderna, kunde däremot bara hadominium utile. Dominiumläran spred sig från Italien till de övriga europeiska länderna och recipierades bland annat av tyska jurister på 1500-talet.514 På 15- och 1600-talen överfördes även tankegångarna till Sverige genom reception av den tysk-romerska rätten.515 Enligt dåtidens rättsliga synsätt, så var det i Sverige endast kungamakten och adeln som kunde ha fullständig äganderätt till jord, medan exempelvis skattebönderna endast hade nyttjanderätt. All jord delades av detta och skattemässiga skäl in i tre så kallade jordnaturer516 : kronojord, frälsejord och skattejord.517 Den sistnämnda och mycket av dominiumläran. Denna hade utvecklades av konsiliatorerna i Italien på 1200-talet, men dess ursprung kunde D 4. Testamentet i den svenska lagstiftningen och rättsvetenskapen under 1600-talet Öfwerheten förmår ej hindra all then dårskap, som med Testamenten föröfwas. David Nehrman 1752513 Vid våre domstolar, så väl de övre som de nedre, hava varit åtskilliga och olika meningar om lagens rätta och egentliga förstånd, testamenten angående. 1686 års testamentsstadga
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=