justitia et prudentia, kapitel 3 162 501 Wedberg, Birger 1938 s. 689f. 502 Domskälen återfinns istället (i den mån det överhuvudtaget finns några skäl) i serien codex rationum(SHA, RA). 503 Bergholtz, Gunnar 1987 s. 73; Jägerskiöld, Stig 1964 s. 308f; Petrén, Sture 1947 s 21f. 504 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 307ff. domskrivningar. Frasen användes emellertid i hovrätternas domar ända fram till 1840-talet då bruket av densamma avskaffades.501 Tanken bakom de summariskt utformade domarna var att domstolen ville undvika diskussioner kring domslutet. Utåt ville överrätten framstå som en auktoritet, och därför ville man inte att meningsskiljaktigheter mellan olika ledamöter och andra diskussioner skulle komma till allmänhetens kännedom. Av denna anledning fanns inte heller de diskussioner som förts mellan rättens ledamöter med i den slutliga domen.502 Vidare var hovrätten ursprungligen kungens domstol, och av detta skäl ansågs sig rätten inte behöva motivera sina beslut: ”konungen behöver icke giva skäl för sina beslut” var en ofta använd formulering i sammanhanget. Per Brahe ansåg att den enda som hovrätten var skyldig att redovisa sina skäl för var kungen. Dessutom kunde avsaknaden av domskäl bero på de nya överrätternas osäkerhet i den dömande verksamheten, främst beroende på otillräcklig erfarenhet och kunskap för att avgöra målen. Detta gällde framförallt de mål från domstolarna i Estland och Livland som fullföljdes till hovrätten.503 Ett problem med de korta domarna var dock att varken parterna eller Kungl. Maj:t i rådet fick mycket vägledning vid ett eventuellt överklagande. År 1656 fick därför en part rätt att ta del av protokollet i codex rationum och Kungl. Maj:t framförde krav på att hovrätten skulle skriva tydligare domar. Efter flera års påtryckningar förändrades dock utformningen av domarna i början av 1680-talet. Karl XI framhöll i ett kungligt brev 1682 ännu en gång domskälens betydelse. Från 1682 och framåt började Svea hovrätt därför skriva domar med ordentliga motiveringar. På 1680-talet började domstolen dessutom att markera avvikande meningar bland ledamöterna i själva domen. Domare som hade haft en avvikande mening markerade detta vid undertecknandet av domen med att vid sitt namn skriva ut in voto. Den avvikande meningen redovisades sedan i protokollen.504 Om parterna fick veta grunden till domsluten skulle de troligen inte överklaga i onödan och antalet revisionsansökningar skulle minska markant, vilket i sin tur skulle minska kungens arbetsbörda. Dessutom skulle
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=