”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 159 – så kallade konferenser – kunde till exempel hållas om parterna behövde höras ytterligare eller om ena parten krävde det. Sådana muntliga förhandlingar fick inte vägras av rätten, och enligt tidigare rättshistorisk forskning var de mest förekommande i brottmål.495 Vid en undersökning av hovrättens protokoll i de nu undersökta testamentsmålen, visar det sig att sådana muntliga konferenser var mer regel än undantag även i civilmål. Efter det att stämningen utfärdats, skulle parterna kallas till inställelse en viss tid och dag. Detta meddelades genom anslag på hovrättens dörr. Inställelsen var i princip personlig, men i allmänhet kunde ombudet inställa sig i partens ställe. Vid inställelsen överlämnades de ovannämnda inlagorna i rättegången (vid första inställelsen överlämnades libellen, vid den andra exceptionen och så vidare) och rätten kunde ställa kompletterande frågor. Vid dessa tillfällen brukade alla akter läsas upp offentligt, men detta bruk fick överges med tiden i takt med att antalet mål i hovrätten ökade. Parternas ombud spelade en viktig roll i hovrättsprocessen. Testamentsmålen var tvistemål och parterna hade därigenom friare händer än vid brottmål att själva styra över rättegångens förlopp: det var ombuden som satte upp spelreglerna för processen. Det var ombuden som formulerade inlagorna, angav vilka lagrum som skulle tillämpas, försökte få parterna att förlikas och hitta andra alternativa rättsliga lösningar. Ju längre in man kommer på 1600-talet, desto mer professionella blir också ombuden, som i allt större utsträckning hade studerat utomlands och varit verksamma inom domstolar och den statliga förvaltningen. När alla handlingar inkommit hade referenten, en assessor som utsetts till att föredra och sammanfatta målet, till uppgift att upprätta en redogörelse för alla fakta i målet, en så kallad relation.497 Detta var en viktig uppgift som krävde opartiskhet från referentens sida. Karl XI underströk vid flera tillfällen hur viktigt det var med opartiska relationer, och gav på 495 1656 års hovrättsordning för processer p. 4, daterad den 20 oktober 1656 (Kungliga brev 1640-1659 (SHA, RA). 496 1615 års rättegångsprocess p. 24 och 25 (Schmedeman s. 158f). Se även Jägerskiöld, Stig 1964 s. 288ff. 497 Referenten var en av hovrättsassessorerna och hade till uppgift, förutom uppdraget att redogöra för parternas ståndpunkter i det aktuella målet, att inför hovrätten återge vad underrätterna avkunnat för dom i olika mål och på vilka rättskällor de grundade sitt beslut. Enligt p. 31 i 1615 års rättegångsprocess skulle referenterna vara två till antalet, men under större delen av 1600-talet fanns det bara en referent i varje mål (Schmedeman s. 160).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=