”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 155 1600-talets gång förbjöds auskultanterna att praktisera som advokater. De anklagades ofta för att bedriva rättsprocesser i onödan, och inte sällan utnyttjade de sin ställning på hovrätten genom att skaffa information som inte de andra ombuden hade tillgång till.478 Vissa ombud förekom frekvent i de undersökta testamentsmålen. Som exempel kan nämnas Petrus Andersson Häll, Christoffer Melling och Petrus Carling.479 I flera av testamentsmålen valde emellertid parterna att företräda sig själv. Det rörde sig i dessa fall om parter som hade en juridisk utbildning och var verksamma som jurister. Den tidigare vice presidenten i hovrätten i Åbo, Olof Bure, förde på 1640-talet sin egen talan i mål 5 Charselius mot Bure.480 Israel Norfelt, borgmästare i Göteborg, företrädde kärandesidan i mål 69 Norfelt mot Örn, och i mål 114 förde Markus Cronström, som vid tiden för rättegången var assessor i Svea hovrätt, sin egen och hustruns talan.481 Framförallt kvinnliga rättssökande hade behov av en advokat som företrädde dem. Ogifta kvinnor fick inte föra sin egen talan i domstol utan skulle företrädas av sin målsman. Gifta kvinnor företräddes oftast av sin man. Kvinnorna fick inte heller föra sin egen talan, men kunde med målsmannens tillåtelse själv få delta i domstolsförhandlingen. Änkorna var den grupp av kvinnor som formellt sett hade störst handlingsutrymme, och ansågs med några få undantag (de fick till exempel inte vara förmyndare för sina egna barn) ha full rättskapacitet.482 Änkorna kunde alltså själva agera i rättegången. De efterlevande änkorna var också en grupp som ofta hamnade i rättsliga tvister med den avlidne makens släktingar i frågor om arv, testamente och morgongåvor. I de undersökta testamentsmålen utgjorde de kvinnliga parterna en betydligt större andel (cirka 50 %) jämfört med andra rättsliga tvister, där andelen kvinnliga parter varierade mellan 10-25 %.483 Detta kan förklaras med att många av de inblandade parterna 478 Se t.ex. KBr den 14 maj 1686 (Schmedeman s. 989). 479 Några närmare biografiska uppgifter om de nämnda ombuden har inte kunnat hittas. De har inte fortsatt karriären inom Svea hovrätt enligt uppgifterna i Anjou, Anton 1899. 480 Mål 5 Charselius mot Bure, revisionsakt den 2 maj 1650 (JRA, RA). 481 Mål 69 Norfelt mot Örn, LC1667 vol. 118:6 (SHA, RA); Mål 114 Cronströmmot Eldstierna, revisionsakt (oresolverad) den 7 november 1677 (JRA, RA). 482 Taussi Sjöberg, Marja 1996 s. 100. 483 Andersson, Gudrun och Ågren, Maria 1996 s. 45; Taussi Sjöberg, Marja 1996 s. 100 och 111. Samma slutsats angående andelen kvinnliga parter återfinns även i Ågren, Maria 2009 s. 47. Andersson och Ågren baserar sina uppgifter på hovrättsdomar medan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=