”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 153 bristen på utbildad personal inom statsförvaltningen och ämbetsverken. En av initiativtagarna till reformerna var universitetskanslern Johan Skytte. Det har framförts två förklaringar till varför just Skytte var den som införde auskultantsystemet. Antingen berodde det på hans intresse för den pedagogik som den franske filosofen Petrus Ramus hade utvecklat på 1500-talet. Ramus förespråkade bland annat mer empiriska inslag i universitetsutbildningarna, och de praktiska övningarnas betydelse framhävdes särskilt. Eller så låg förklaringen i det att Skytte under sina peregrinationer kommit i kontakt med det auskultantsystem som fanns inom det tyska domstolsväsendet. Universitetet i Marburg i Hessen var ett av de första protestantiska universiteten och besöktes ofta av svenska studenter, Johan Skytte var en av dem. Här hade man tillämpat systemet med auskultanter ända sedan 1520-talet, då universitetet och stadens domstolar hade inlett ett nära samarbete.468 I början av 1600-talet kunde man skönja de första tecknen på ett begynnande advokatväsende, något som sammanföll med inrättandet av den första hovrätten.469 Efter kontinentaleuropeisk förebild fick parterna enligt punkt 15 i 1615 års rättegångsprocess rätt att företrädas av ett ombud – en advokat eller prokurator, som de också benämndes – vid en hovrättsförhandling.470 I Sverige var det mest förekommande att parterna själva lade fram sin sak inför domstolen, vilket också påpekades i ingressen till rättegångsprocessen. Men enligt rättegångsprocessen fick alltså den som inte ville eller kunde lägga fram sin egen sak inför hovrätten, anlita ett ombud.471 Tanken var att detta förfarande skulle underlätta och effektivisera hovrättens arbete. Även vid revisionsförfarandet hade båda parterna enligt 1662 års revisionsstadga rätt att använda sig av ombud.472 Ombuden utgjordes under första hälften av 1600-talet av en brokig skara, och till en början fanns det inte några särskilda regler för att få verka 468 Gaunt, David 1975 s. 41, 43ff samt 57. 469 Bomgren, Gunnar 1937 s. 25. 470 I Sverige gjordes vid den här tiden ingen åtskillnad mellan advokater och prokuratorer. På kontinenten var skillnaden dock den att en advokat hjälpte sin part att författa inlagor etc. men uppträdde inte själv inför domstolen. En prokurator däremot förde sin huvudmans talan vid rätten (Petrén, Sture 1947 s. 6). 471 1615 års rättegångsprocess p. 15 (Schmedeman s. 152f). 472 Bomgren, Gunnar 1937 s. 27; Hassler, Åke 1920 s. 72f och 78. 3.3.4Parternas ombud
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=