”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 151 del av arvet. Även de nyligen adlade assessorerna tog döttrarnas parti. Detta gick helt stick i stäv med högadelns inställning, och vice presidenten Johan Gyllenstierna hotade de nyadlade assessorerna med att de aldrig skulle bli insläppta på Riddarhuset om de röstade emot sitt eget stånds åsikt. Avgörandet sköts upp till den kommande riksdagen, så att frågan skulle kunna diskuteras inom adelsståndet som helhet på Riddarhuset. Målet visade tydligt på motsättningarna mellan de olika grupperingarna inom adelsståndet, som blev allt tydligare ju längre in på 1600-talet man kommer.462 Klassindelningen upphävdes (i alla hovrätter) av Karl XII först 1698. Kungen ansåg att alla assessorer skulle ha lika mycket i lön och förmåner samt samma rang, oavsett om de var adliga eller inte. De innehade trots allt samma ämbete och utförde samma slags uppgifter. Några skillnader mellan assessorerna skulle därför inte förekomma. Vakanta platser skulle tillsättas med den bäst lämpade, och ingen åtskillnad skulle göras mellan adliga och ofrälse.463 De allra flesta assessorerna hade gedigna utbildningar efter flera års studier, både i Sverige och utomlands. Flera av dem hade börjat sina bana som auskultanter i hovrätten och sedan avancerat, medan andra hade varit verksamma inom andra ämbetsverk i förvaltning. Många assessorer stannade på posten livet ut. Men för vissa fungerade tjänsten som en språngbräda till högre ämbeten såsom revisionssekreterare och landshövding.464 I detta sammanhang bör även auskultanterna nämnas. Svea hovrätt var det första ämbetsverket i Sverige som tog emot och utbildade auskultanter. Auskultanterna var studenter som under eller efter sin utbildning sökte sig till hovrätten för att kombinera sina teoretiska kunskaper i juridik med praktiska studier. De fick sitta med på förhandlingar och lyssna på vad som sades, men de deltog inte själva i den dömande verksamheten. Auskultanterna tillhörde inte den egentliga personalen och var inte heller avlönade av hovrätten, även om de ibland kunde få universitetsstipendier för sitt uppehåll. I regel kunde vem som helst som hade läst juridik på en högre nivå, söka sig som auskultant till hovrätten. Man skulle emellertid kunna intyga sina akademiska betyg och meriter. Emellanåt gjordes ingen antagning på grund av att auskultantkåren för tillfället var för stor, och 462 Lappalainen, Mirkka 2007 s. 154f. 463 KBr till hovrätterna den 14 februari 1698 (Schmedeman s. 1498f). 464 Bendz, Gunnar 1935 s. 53f och 56; Jägerskiöld, Stig 1964 s. 172.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=