justitia et prudentia, kapitel 3 150 Till en början var antalet ledamöter i hovrätten – förutom presidenten och vice presidenten – tolv. I takt med att antalet mål ökade och arbetsbelastningen därigenom blev större, utökades antalet assessorer med tiden till nitton. Ibland var det svårt att få ihop tillräckligt många assessorer till föredragningarna, då assessorerna, som ofta var välutbildade och juridiskt skolade, var hett eftertraktade inom ämbetsverken och förvaltningarna. Dessutom deltog de ofta i diverse kommissioner och i olika lagstiftningsuppdrag.458 Assessorerna i Svea hovrätt var till en början indelade i tre klasser: en bestående av riks-/hovrättsråd, en av adliga assessorer och en av ofrälse assessorer.460 Syftet med uppdelning var tvåfalt. Dels skulle adeln garanteras ett visst inflytande, dels ville man se till att även de ofrälse var representerade i domstolen. För Svea hovrätts del var den starka kopplingen mellan hovrätten och rådet på gott och ont. I tveksamma fall var det lätt för hovrättens ledamöter att förhöra sig hos rådet beträffande vad som gällde på ett visst område där lagen var oklar. En nackdel var däremot att rådsmedlemmar ibland dömde i samma mål först i hovrätten och sedan, vid ett överklagande, i riksrådet. Dessutom var det svårt för riks- och hovrättsråden att hinna med den dömande verksamheten i hovrätten vid sidan om riksrådet, vilket emellanåt ledde till att domstolen inte var domför.461 Svårigheten att förena de båda ämbetena ledde många gånger till att de förblev obesatta. Under Karl XI:s envälde bröts emellertid bandet mellan riksrådet och hovrätten. Ytterligare en nackdel var att det emellanåt uppstod politiskt laddade diskussioner mellan adel och ofrälse och mellan högadel och lågadel, och detta var särskilt bekymmersamt under de perioder då ståndsstriderna rasade som värst. År 1649 handlade Svea hovrätt ett mål rörande arvet efter Per Nilsson Gyllenax som avlidit två år tidigare. Tvisten gällde bland annat frågan om hans döttrars rätt till arv. Döttrarna hade gift sig med ofrälse män och skulle därför, i enlighet med adelns privilegier, gå miste om sin arvsrätt efter fadern. Men när domen skulle avkunnas visade det sig att de ofrälse assessorerna ändå ville ge döttrarna en 458 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 159. 459 I Göta hovrätt fanns från början, enligt 1634 års regeringsform bara två klasser – en frälse och en ofrälse – men på 1660-talet tillkom även i Göta en högre klass, kallad rådsklassen. De nya bestämmelserna återfanns i 1660 års additament (Bendz, Gunnar 1935 s. 51f). 460 Petrén, Sture 1964 s. 48. 461 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 162.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=