”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 149 vice presidenten. Enligt 1614 års rättegångsordinantia och 1615 års rättegångsprocess hade hovrätten visst inflytande över tillsättningen av assessorerna, en så kallad fri presentationsrätt.452 Enligt de äldre bestämmelserna i landslagen fanns bara ett enda stadgande som inskränkte kungens fria utnämningsrätt. Det gällde domarämbetena, och vid tillsättandet av häradshövdingar och lagmän var kungen bunden av ett förslag på tre namn som respektive härad och lagsaga ställde upp. Bestämmelsen hade med tiden blivit obsolet, men återupplivningsförsök gjordes i slutet av 1500talet av rådsaristokratin som ville få inflytande över dessa ämbetstillsättningar och rent allmänt utvidga presentationsrätten vid ämbetstillsättningarna.453 När en plats blev vakant, hade hovrätten rätt att lämna förslag på sex namn – utan rangordning, rekommendationer eller omdömen – till Kungl. Maj:t, som sedan i sin tur fick välja vem av de sex som skulle få tjänsten. Listan över de föreslagna personerna var bindande för Kungl. Maj:t, som inte fick gå utanför förslaget.454 Presentationsrätten levde kvar under hela 1600-talet, till och med under det karolinska enväldet, och hovrättens förslag respekterades i de allra flesta fallen av Kungl. Maj:t, även om undantag fanns.455 Kungl. Maj:t tillsatte även de viktiga posterna som sekreterare och advokatfiskal. Hovrätten hade emellertid fria händer när det gällde tillsättningar av lägre befattningar såsom aktuarie, notarier etc. Även antagandet av auskultanter sköttes av hovrätten själv (om auskultanter, se nedan). Makten över rekryteringen till hovrätten speglade på ett intressant sätt maktförhållandet mellan kungamakten och hovrätten, och hur denna skiftade. Genom att gång på gång upprepa vissa kandidaters namn till förslag, kunde hovrätten i viss mån styra rekryteringen i önskad riktning. Men dess inflytande var i praktiken blygsamt. Karl XI tolkade 1687 om bestämmelsen om presentationsrätt på så sätt, att presentation bara behövdes om inte kungen kände till någon lämplig kandidat vid den aktuella tillsättningen.457 452 1614 års rättegångsordinantia p. 12 (Schmedeman s. 138) samt 1615 års rättegångsprocess p. 2 (Schmedeman s. 145). En liknande presentationsrätt fanns hos det franska parlamentet (Jägerskiöld, Stig 1964 s. 173). 453 Rystad, Göran 1963 s. 164. 454 1614 års rättegångsordinantia p. 12 och 1615 års rättegångsprocess p. 2 (Schmedeman s. 138 och 145); Jägerskiöld, Stig 1964 s. 173ff; Rystad, Göran 1963 s. 240. 455 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 174ff; Rystad, Göran 1963 s. 240ff. 456 Thunander, Rudolf 1993 s. 219. 457 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 177.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=