”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 147 från kretsen utanför riksrådet, och kunde på så sätt också utnyttjas i politiskt syfte. Den juridiska kompetensen och dugligheten var inte alltid någonting som i slutändan avgjorde tillsättningarna.444 I mångt och mycket är hovrätternas historia inte dess presidenters utan snarare dess vice presidenters. Vice presidenten var den somhade ledningsansvaret för den judiciella verksamheten i hovrätten. Precis som hovrättens övriga ledamöter var vice presidenten domare, men det fanns inget krav på att han skulle vara riksråd. Vice presidenten hade även hand om administrativa ärenden när det gällde hovrättens organisation och ledning. Han trädde inte per automatik in i presidentens ställe när denne var förhindrad att närvara vid förhandlingarna, men i praktiken blev det dock ofta så att vice presidenten tog över presidentens uppgifter när denne var borta under längre perioder eller när posten var vakant. Man kan säga att vice presidenten var den som ledde och satte sin prägel på det dagliga arbetet i hovrätten.445 Gemensamt för vice presidenterna under perioden 1640-1690 var att de alla hade en gedigen akademisk utbildning, och hade genomfört peregrinationsresor på kontinenten.446 Vice presidenterna under 1640-talet satte inga större avtryck i hovrättens historia, mycket beroende på att de innehade ämbetet under förhållandevis kort tid. Lars Ericsson Sparre (1640-1641), Jacob Skytte (16411645), Gustav Nilsson Bielke (1645-1647) och Johan Nilsson Gyllenstierna (1647-50) fortsatte alla sina karriärer utanför hovrättens verksamhet. Gyllenstierna återkom dock som president ett antal år senare (se ovan).447 Gyllenstiernas efterträdare var Gustaf Rosenhane, en av de mer namnkunniga vice presidenterna under 1600-talet. Han hade tagit över posten i december 1650, endast 31 år gammal. Rosenhane hade en gedigen juridisk utbildning, han hade studerat både i Uppsala och utomlands under långa perioder.448 Rosenhane stod nära Karl XGustav, men när denne dog i förtid fick inte Rosenhanes karriär den utveckling som han hade tänkt sig. Han förekom inte i hovrättens protokoll efter 1658, och i april 1661, under 444 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 132. 445 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 154. 446 Anjou, Anton 1899 s. 46f. 447 Anjou, Anton 1899 s. 45f. 448 Jansson, Arne 1998-2000 s. 535ff. 3.3.2Vice hovrättspresidenterna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=