justitia et prudentia, kapitel 3 142 det klart framgick att de två grupperna hade olika intressen att bevaka. Det kunde bland annat röra sig om olika åsikter i synen på arvs- och egendomsfrågor. De två följande avsnitten har till syfte att identifiera de personer som innehade de högsta ämbetena i hovrätten i Stockholm under perioden 1640-1690. Hovrättspresidenterna utsågs av Kungl. Maj:t, och hämtades från riksrådskretsen, det vill säga ur en relativt begränsad grupp på 25-40 personer.430 Presidenten hade en dubbel funktion som domare i hovrätten och som riksråd. Hans främsta uppgift var att leda verksamheten i domstolen, men arbetet i rådet tog mycket tid vilket inverkade menligt på presidentens deltagande i hovrätten. Presidenterna fick dessutom ofta andra uppdrag i till exempel kommissioner av olika slag, vilket medförde att de var borta från hovrätten under längre perioder. Å andra sidan bidrog presidentens höga ställning och hans politiskt viktiga nätverk till att hovrätten fick andra fördelar. Presidenten kunde till exempel framföra sina synpunkter direkt till kung, råd, ämbetsverk och andra myndigheter. Flera av hovrättspresidenterna under den karolinska tiden hade en gedigen juridisk utbildning. Precis som många andra ämbetsmän under 1600-talet hade de studerat under flera år, både i Sverige och utomlands. Ofta hade de börjat på lägre befattningar inom hovrätten för att sedan avancera uppåt. Flera av presidenterna hade också gått den militära banan, ofta då kombinerad med administrativa uppdrag inom förvaltningen.431 Hovrättens förste president var Magnus Brahe, som hade utnämnts till riksdrots i samband med Gustav II Adolfs trontillträde 1611. Brahe dog 1633 och efterträddes av Axel Oxenstiernas bror Gabriel Gustafsson Oxenstierna. Han tillsattes vid riksdagen 1634 och blev samtidigt en av medlemmarna av Kristinas förmyndarregering. Gabriel Oxenstierna hade tidigare varit verksam som riksråd, ståthållare över Stockholms och Uppsala län och hovrättsråd i Svea hovrätt. Oxenstiernas efterträdare blev Per Brahe den yngre, brorson till Magnus Brahe. Per Brahe hade genomfört flera peregrinationsresor under åren 1618-21 samt 1623-25. Han utnämndes till riksråd i maj 1630 och blev lagman över Västmanland, Bergslagen och Dalarna i juni samma år. År 1632 började han som hovrättsråd i Svea hovrätt. 430 Rystad, Göran 1963 s. 217. 431 Bendz, Gunnar 1935 s. 39f; Jägerskiöld, Stig 1964 s. 130ff. 3.3.1 Hovrättspresidenterna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=