justitia et prudentia, kapitel 3 140 var fallet. Att då samtidigt sitta som president i Svea, som en av flera hovrätter, kunde inverka menligt på drotsens roll som övervakare av enhetligheten i rättskipningen.422 På 1660-talet löstes – genom 1660 års additament till regeringsformen – drotsen ifrån presidiet i Svea hovrätt, för att uteslutande förestå rättsväsendet i allmänhet och företräda kungen i rådet och justitierevisionen. Ledningen för Svea hovrätt övertogs istället av dess president. Reformen hade tillkommit på initiativ av dåvarande riksdrotsen Per Brahe som drivit frågan omen särskiljning av ämbetena under några år.423 Separationen av de båda ämbetena genomfördes i april 1661.424 En tillfällig återförening mellan ämbetena ägde rum efter det att Magnus De la Gardie tillträtt som hovrättspresident i maj 1680, och sedan fick överta drotsämbetet efter Per Brahes död i september samma år. Återföreningen varade emellertid inte längre än två år, och synen på de båda ämbetenas ställning i förhållande till varandra förändrades inte. Drotsämbetet utslocknade när Magnus De la Gardie dog 1686, och återupplivades först under Gustav III:s tid.425 Hovrättens organisation var liksom de övriga kollegierna uppbyggd enligt kollegialitetsprincipen. Domstolens ledamöter fattade gemensamt besluten efter överläggning och omröstning i fastställd ordning. Alla hade en röst var, förutom presidenten som dessutom hade en utslagsröst.426 Det var tämligen vanligt att ledamöterna hade olika åsikter när ett mål skulle 422 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 127f. 423 Beslutet för särskiljandet av drotsämbetet och presidentskapet i Svea hovrätt återfanns i p. 5 i 1660 års additament: ”Doch hvad hofrätterne vidkommer, hafva vi för godt funnit att göra den förandring att, ehuruväl drotsetens embete af ålder hafver varit och ännu är under konungens högste myndighet att vårda sig om justitiens tillbörlige lopp och administration i riket, fördenskull han och förträder konungens ställe och förer directionen i konungens nämbd och högsta dom; doch emedan bem:te konungens nämbd sedan är fördelt i 4 hofrätter och drotseten är förbehållen præsidencen i Stockholms hofrätt allena, ty synes rådsampt och tillbörligit, att honom förtros öfverinspectionen af justitiæväsendet på alla orter (konungens rätt och höghet i alla motto oförkrenkt) [...] Och emedan han altså icke hinner och förmår dageligen att præsidera i Stockholms hofrätt, synnerlig i de tider, som konung omyndig är, då en stor del af regementsbördan honom åligger och ifrån det embetes bivistande drager; ty på det justitien därmed icke motte lida men och hofrätten, som utan præsident voro, nogon förklening, är godt och rådsampt befunnit, att en särdeles president af riksens råd blifver förordnat, som ordinarie præsiderar i samma hofrätt, såsom i Jönköping och andra hofrätter i riket practiceras.” (Hildebrand s. 47f). 424 En ny, särskild instruktion för riksdrotsen utfärdades den 10 april 1661 (Posse, Johan August 1850 s. 107ff). 425 Jägerskiöld, Stig 1964 s. 130. 426 1615 års rättsgångsprocess p. 33 (Schmedeman s. 161).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=