”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 137 och ta itu med den mängd revisionsärenden som samlats på hög (alla krig hade tagit mycket tid i anspråk på andra ärendens bekostnad).413 Deputationens ledamöter utgjordes av ett kansliråd, fyra sekreterare och två revisionssekreterare. Arbetet kontrollerades av riksdrotsen, och till deputationens förste ordförande valdes JohanGyllenstierna. Revisionsförfarandet liknade till stor del ett domstolsförfarande. Parterna var tvungna att infinna sig för att muntligen lägga fram sina skäl och bevis. Detta hindrade emellertid inte att parterna sedan fick ta om saken ytterligare en gång, då målet föredrogs inför den kungliga revisionen.414 Deputationen fick lovord för sitt arbete och organisationen blev ganska snart permanent. År 1669 blev deputationen en fast särskild revisionsmyndighet inom kansliet, benämnd revisionskansliet. Genom beslutet den 12 juli 1670 bestämdes, efter förslag av kanslern, att inkomna ärenden skulle fördelas på två avdelningar inom rådet. Varje avdelning utgjordes av fem riksråd. Den ena avdelningen handlade justitieärendena medan den andra avdelningen tog hand om mål som mer liknade administrativa besvärsmål. Särskilda instruktioner utfärdades för detta ändamål.415 Den del av rådet som handlade justitieärendena kallades från 1687 för (övre) justitierevisionen. Det föll sig därför naturligt att den myndighet som förberedde ärendena, det vill säga revisionskansliet, benämndes nedre justitierevisionen.416 Även om rådet under enväldet tappade mycket av sin tidigare maktposition, låg fortfarande den högsta domsrätten formellt hos rådet. Karl XI genomförde aldrig någon omorganisation på detta område.417 Däremot utfärdade kungen två nya revisionsstadgor 1681 och 1682.418 Syftet med bestämmelserna var återigen bland annat att förhindra att revisionsförfarandet missbrukades – ”vid bruket och nyttjandet av 413 Almquist, Jan Eric 1957 s. 189; Posse, Johan August 1850 s. 111. En möjlig förklaring (given av Almquist) till detta ämbetsverks inrättande var Stiernhööks tilltagande blindhet och hans därav nedsatta förmåga att på egen hand klara av alla revisionsärenden (ibid.). 414 Almquist, Jan Eric 1957 s. 189. 415 Söderpalm, Sven Anders 1982 s. 259. 416 Nedre justitierevisionen, som alltså hade till uppgift att förbereda och expediera revisionsmålen, kvarlevde ända fram till 1972 (Inger, Göran 2011 s. 316). Jfr § 24 i 1809 års RF. 417 Rystad, Göran 2001 s. 238f. 418 Kungl. Maj:ts nådige förordning angående justitiesakerna uti dess revision och vad som därvid observeras bör, den 2 april 1681 (Schmedeman s. 731ff) samt Kungl. Maj:ts plakat och förordning angående justitiesakerna uti dess revision, förnyat och förbättrat den 31 augusti 1682 (Schmedeman s. 772ff).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=